Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-09-17
Den radikala politiken är osynlig av en anledning

I första numret av Läsarnas Fria Tidning argumenterar signaturen Alex för att det endast är den radikala vänsterns våld som är synligt, och inte det liberala. Med det menade han att vår samhällsordning ger upphov till mycket våld, lidande och död genom de klassrelationer det bygger på. Samtidigt är det osynligt eftersom – om jag tolkar hans marxism korrekt – denna samhällsordning framställs som given av den styrande klassen och också upplevs som given av de breda folklagren. Den radikala vänsterns våld är dock, enligt Alex, ett hot mot samhällsordningen och framställs därför som hotfull och farlig.

Samtidigt – och det här skriver Alex själv tydligt och klart – så ignoreras det budskap som den radikala vänstern för fram på grund av att allt fokus på deras våld. I de fall som man tar upp någon del av budskapet så tolkas man som en förespråkare för statskommunism á la Sovjetunionen. Så här långt tror jag att jag hänger med resonemanget och är dessutom överens med hans analys. Men sen får jag det svårare att hänga med i svängarna.

Förstår jag honom rätt så skall man övertyga folk att 1) man är för något annat än statskommunism och 2) det man står för är äkta frihet till skillnad mot liberalismen falska dito. Här är vi ideologiska bröder, men samtidigt begriper jag inte hur detta övertygande skall gå till enligt Alex. Nyss hade han ju konstaterat att våldet gör att ens budskap kommer i skymundan. Det här blir ju ett moment 22 – våldet blir bara effektivt om folk förstår varför man använder det, men om man använder det så kan man inte förmå folk att förstå varför man gör det.

Även om jag håller med om att det ”liberala” våldet har gjorts osynligt av dem som har tolkningsföreträde, så vill jag ta en närmare titt på hur allmänhetens tolkning går till. Socialpsykologiskt skulle man kunna säga att en aktion är ett budskap som framförs offentligt genom ett visst medium. Bekant är att vilket medium som ett budskap framförs genom har en förmåga att påverka tolkningen av budskapet. Tanken är en variant av "the medium is the message", som jag här flyttar över till aktioner utförda av sociala rörelser.

Vi kan börja med ett par enkla exempel från medborgarrörelsens kamp i 60-talets USA. Svarta genomförde sina så kallade sit-ins på caféer och restauranger i södern med skyltar att här var det ”Whites Only”. De möttes av brutalt övervåld från både allmänhet och polis, utan att besvara detta våld. De svarta behövde inte uttala något budskap alls, aktionerna i sig sade allt som behövde sägas. Oskyldiga och fredliga människor som bara vill ha en kopp kaffe blir nedslagna av den enda anledningen att de har fel hudfärg. Även de demonstrationer där både vita och svarta deltog berättade också något – att det är fullt möjligt för vita och svarta att agera gemensamt.

Flyttar vi nu dessa tankar hem till Sverige och tillämpar det på aktioner här blir en hel del reaktioner från allmänheten givna. Ta till exempel olika aktioner under beteckningen Reclaim the City som urartat i våld och skadegörelse. Tanken är att gestalta det man vill ha – en stad för folket och inte för bilar och reklam – genom att människor roar sig på gator och torg. En helt genial idé helt i linje med vad jag skulle vilja se. Men det våld och den skadegörelse som många gånger följer med sänder knappast ut budskapet på ett sätt som rimligen kan tolkas begripligt. Om nu polisen startar våldet eller ej är utanför min poäng, folk i allmänhet kommer inte se kopplingen mellan folkets stad och det klotter och de sönderslagna fönster som blir resultatet.

På ett liknande sätt tror jag att folk i allmänhet ser på den radikala vänsterns framfart. Används våld utgår folk från att det är något grundläggande i budskapet. Just våld tror jag också är det mest ultimata medium när det gäller att dölja budskapet som framförs genom det – om vi befinner oss i en liberal demokrati. Här får jag stanna upp så ingen tror att jag menar att våld under alla omständigheter hämmar det mål som förövarna vill uppnå. En snabb titt i en historiebok ger vid handen att länder har fått självständighet och genomfört grundläggande revolutioner med vapen i hand.

Men jag vänder mig emot två saker. Dels är tron på att våld fyller någon meningsfull funktion i Sverige av idag i relation till de mål Alex diskuterar. Det andra är att både nationell frigörelse och revolution inte kan genomföras med våld – det är fullt möjligt och det har dessutom skett många gånger. För att skingra ett annat missförstånd så är förstås en obeväpnad revolution inte samma sak som att makten inte använder våld – poängen är att revolutionärerna inte gör det.

Den kritiska hållning till våld som jag framför här handlar inte om någon moralpredikan. Moral och etik tycks dock spela en viktig roll i Alex framställning. Centralt i hans text är att det ”osynliga liberala våldet”, det vill säga strukturellt våld, är många gånger större än den radikala vänsterns direkta våld. Om än inte uttalat så upplever jag att Alex legitimerar den radikala vänsterns våld genom denna jämförelse. Någonstans skulle det för många vara rimligt att acceptera ett mindre användande av våld för att förhindra ett massivt våld. Det kan jag förstå.

Men denna moraliska eller etiska legitimering av våldet blir för mig irrelevant av den enkla anledningen att det mindre våldet inte alls förhindrar det större våldet. I enlighet med mitt resonemang ovan är det inte bara ineffektivt utan dessutom kontraproduktivt. Min kritiska hållning stannar inte heller vid användandet av våld i det svenska samhället av idag. Eftersom exempel finns på att revolutioner kan genomföras utan våldsanvändning, gäller det även för ett framtida Sverige.

Våld kan kritiseras väl ur stadiga etiska ståndpunkter, men det är inte min poäng här. Jag tänker nu i termer av resultat. De medel vi använder sänder inte bara ett visst budskap, det lägger också grundstenar till det mål vi kommer att nå. Vad vi kommer att få av en väpnad revolution är inte bara en slaktad motståndare utan ett samhälle grundat på våld. Ser vi våld som ett legitimt verktyg för att genomföra en samhällsomvandling, var kommer då gränsen att gå för de väpnade revolutionärer som genom genomför den? Vilka andra legitima skäl kommer man att uppfinna för att behålla kontrollen över utvecklingen?


Mattias  Linder



Senaste debattartiklarna
Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt

Framgång i klustervapenförhandlingar - Sverige allt mer isolerat (2008-02-26)
Rolf Lindahl

Sverige och motståndet mot krigen i Vietnam och Irak (2007-12-11)
Mattias Linder

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Senaste artiklarna


Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket