Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2003-03-16
Iraq Peace Team samlar krafter inför kriget

OM INVASIONEN som Pentagon döpt till "Operation Chock och Fruktan" inleds, är det tveksamt om Charlie Liteky kommer att känna någotdera.

Han räknar med att USA bombar Irak. Han räknar med dån och förödelse kraftigare och mer skrämmande än han någonsin upplevt. Han räknar med att jorden kommer att skaka, ljusen slockna och barnen gallskrika sig själva hesa.

Men Liteky låter mer bestämd än rädd.

Precis som de övriga 20 medlemmarna av Chicago-baserade Iraq Peace Team (IPT) som blir kvar i Bagdad även under ett befarat anfall, avskyr Liteky klusterbomber, kryssningsmissiler och det civila kaos som strider orsakar. Som dekorerad Vietnamveteran har han personlig erfarenhet av krigets blodbad.

Det var just därför han lät så upprymd tisdag morgon, när han berättade för sin fru i telefon att hans 10 dagars visum blivit förlängt, och troligtvis kan komma att förlängas ytterligare. Tillräckligt länge för att han ska ha en möjlighet att hjälpa irakiska barn genom den fruktansvärt svåra tiden framöver.

De flesta av de fredsaktivister som i hundratal strömmade in till Bagdad under hösten och vintern har rest. De som stannar kvar har inga avsikter att lämna staden. De är fast förankrade i sitt beslut, trots det faktum - eller snarare på grund av - att Världshälsoorganisationen förutspår att mer än 100.000 irakier kommer att dö.

"Jag hör barnen gråta, det är därför jag är här", förklarar Liteky. "I mitt sinne... jag föreställer mig bombningarna, ljudet och fönstren som krossas. Någonting faller ner från taket, barnen som tittar upp och föräldrarna som griper tag om dem, rädsla och ångest som överförs från förälder till barn."

RÄDDA ER SJÄLVA
Washington har varnat aktivisterna att de ska ge sig av. Pentagon har deklarerat att anfallet inte kommer att lämna någon plats säker i Bagdad. Så de förfallna hotellen som var fullbokade så sent som i februari bommar nu för sina fönster.

På Hotel Al-Fanar vid Tigrisfloden, flyttar Iraq Peace Team ner till bottenvåningen, huset är gammalt och har åtta våningar. Skyddsrummet är en unken källare där hotellets kemiska städutrustning förvaras.

Medlemmarna i teamet har samtliga skrivit under ett kontrakt som låter olycksbådande: "Vid händelse av min död, godkänner jag att min kropp inte transporteras till mitt hemland utan tas om hand på mest fördelaktiga sätt."

De har haft långa besvärliga diskussioner om hur de ska hantera de kroppar som kan komma att samlas runt omkring dem. Linda de döda i hotellets draperier. Be om hjälp.

Teamets grundare, Kathy Kelly, har förstorat ett foto på sig själv tillsammans med några av sina käraste vänner - en änka och hennes irakiska familj med nio barn. Fotot har skickats till Kellys mor i Chicago.

"Hon ska se på det fotot att jag är mycket, mycket lycklig", säger Kelly och låter rofyllt lugn trots den annalkande stormen.

I måndags hjälpte Kelly en irakisk vän att packa sina väskor. Konstnären och läraren Amal Alwan kastade in sina tre barn i en taxi och betalade 300 dollar för den 10 timmar långa resan från Bagdad till Damaskus i Syrien. Alwan har inga släktingar i Syrien och kunde inte meddela taxiföraren exakt var hon skulle ta vägen.

"Hon har inte en aning om var hon ska bo, men kan helt enkelt inte stanna kvar i Bagdad, inte med barnen", förklarar Kelly. "Hennes hus ligger alldeles i närheten av kommunikationscentralen."

Klockan är halv två på natten till tisdag och Kelly ligger vaken, läser en novell om inbördeskrig i Indien. Hon ska stiga upp sex timmar senare till morgonbönen. Därefter ger man sig av till FN-högkvarteret i Bagdad. Uppförstorade foton av irakiska familjer håller man högt i luften. Varje foto bär en enda fråga: "Ödesdömd?"

"Jag har inte den ringaste känsla av att inte höra hemma någon annanstans, än precis där jag befinner mig just nu", förklarar Kelly, 50, tre gånger nominerad till Nobels fredspris. "Att lämna Irak har aldrig kommit på tanken."

Pentagon säger att närvaron av amerikanska pacifister inte avhåller krigsförberedelserna. Men även om inga planer föreligger att arrestera dem för brott mot sanktionerna, verkar regeringens talesmän från såväl Vita Huset, utrikesdepartementet och Pentagon, förbryllade över hur man ska hantera frågan.

"Det finns inte så många prejudikat", säger Pentagons talesman Dan Hetlage. "Det är ju inte precis som att vi hade några mänskliga sköldar som skyddade talibanerna."

RUSTADE FÖR KRIG
Medlemmarna i Iraq Peace Team är så väl förberedda inför kriget som de kan bli. De har katastrofutrustning packad och klar vid sina hotelldörrar. Litekys liknar ett handbagage, fyllt med bandage, antibiotika, vattenreningstabletter, tre liter vatten, torkad frukt, tonfiskkonserver, energikakor och en kortvågsradio.

Han hoppas kunna ta sig till Bagdads barnhem som drivs av Moder Teresa-systrarna. Eller åtminstone hinna dit så snart det uppstår en paus i bombningarna. Han är tvungen att åtminstone försöka dämpa barnens ofrånkomliga skälvanden.

"Jag dör hellre medan jag uträttar något", förklarar han för sin fru Judy i telefon, "än att dö... på något pensionärshem."

Liteky, 72, är f.d. romersk-katolsk präst och dekorerad Vietnamkrigsveteran. Han mottog kongressens hedermedalj för att under eldgivning 1967 har räddat 23 sårade amerikanska soldater.

Enligt militärrapporterna blev de sårade under striden nära Phuoc-Lac för tunga att bära, så Liteky la sig på ryggen i leran och forslade kamraterna en i taget ovanpå, kravlande baklänges på hälar och armbågar under häftig beskjutning.

Visst känner han rädsla inför kriget, säger han, men det är en rädsla för barnens skull.

"Min största önskan är att befinna mig på barnhemmet när anfallen inleds", säger Liteky. "Då kan jag ta upp barnen, hålla dem i mina armar, och låta mitt lugn och min kärlek överföras till dem."

Liteky pratar varje morgon med sin fru, 11 tidszoner längre bort i San Francisco. För var dag blir det allt svårare att avsluta samtalen. I tisdags talade de i 40 minuter, sa farväl två gånger, och fortsatte prata.

"Jag har ingen dödslängtan", förklarade Liteky i en intervju i måndags. "Jag har allt i världen att leva för, en underbar fru och ett bra liv därhemma."

För en vecka sedan trodde makarna Liteky att invasionen skulle börja någon gång mellan 10 och 17 mars. Så när Judy Liteky, matematiklärare vid ett kommunalskola, åkte till jobbet på måndagen satte hon en bildekal på kofångaren: "Anfall Irak? Nej!"

"Det fick mig att må lite bättre en stund", sa hon.

Kelly fick beskedet att FN skulle evakuera större delen av sin personal sent på måndagen. Något som bara ökade hennes beslutsamhet att bli kvar.

"Många människor oroar sig över oss utlänningar som stannar; men man undrar om någon verkligen på allvar oroar sig över dessa väldigt vanliga irakier som kommer att dö?", säger hon.

När fotografen Thorne Anderson beslutade sig för att resa till Bagdad för att tillsammans med Kelly dokumentera människorna och kriget, informerade han sin familj om resan genom epost.

Anderson, frilansare hos Newsweek, New York Times och flera andra tidningar, säger att han räknade med ett oroligt svar hemifrån. En del förmaningar, predikningar och vädjan om att han skulle tänka om.

Istället var hans far, Eade Anderson, mycket koncis i sitt svarsbrev.

"Jag har alltid sagt att livet inte ska slösas bort på småsaker. Kärleksfulla hälsningar, pappa."

Greg Barett
Översättning gjord av Jan Viklund


Iraq Peace Team - (IPT) är ett internationellt volontärprojekt på initiativ av Voices in the Wilderness (VitW). På plats i Irak - före, under, och efter en kommande USA-attack. Man bistår bl.a. Unicef och Röda Korsets hjälparbetare. IPT är ej anknutet till projektet med "mänskliga sköldar". Voices in the Wilderness tar bestämt från att införliva militärt språkbruk i beskrivningen av sin verksamhet.

Artikeln publicerad i The Gannett News Service, 12 mars 2003




Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket