Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-12-03
Alltid för tidigt att åka hem

Amman, 25 november. Senaste beskrivningen i medierna är att många irakier återvänder till sitt hemland, något som man tillskriver en ökad säkerhet och färre självmordsbomber. Men verkligheten är snarare att irakiernas visum i Syrien inte förnyas och att deras pengar börjar ta slut. Många föredrar att dö med värdighet i sitt eget land, hellre än att möta föraktet och förnedringen i Jordan eller Syrien.

Jag talade med en familj på telefon i går kväll och frågade om de gick med på att jag kontaktade en präst hemifrån Detroit som levt i Nicaragua under flera år, som kunde besöka dem. Pappan kunde inte dölja sin förtvivlan. "Vad kan det besöket göra oss för nytta?", undrade han. "Cathy, du vet att du är som vår syster. Vårt hem står alltid öppet för dig. Men vad tjänar det till att förmedla vår berättelse till folk i USA? Det känns som..." Han kämpade med engelska orden. "Det känns som vi vore cirkus."

Han förklarade hur han för bara en halvtimme sedan talat med sin hustru om att återvända till Bagdad för att söka jobb. "Våra pengar är slut. Och jag kan inte tigga. Jag kan bara inte tigga."

Kathy Kelly hade rest till flygplatsen på eftermiddagen för att möta vår Detroit-präst, men de hade missat varandra. På bussen tillbaka satt hon intill en irakisk affärsman som nyss anlänt från Bagdad. Han berättade hur hans fru och barn rest till Syrien, men återvänt eftersom det var för dyrt att leva där. I Bagdad står minst fem olika grupper redo att döda dig om du vågar dig ut ur huset, berättade han också. "Allt stänger klockan två på eftermiddagen."

Om en vecka återvänder jag till USA.

"Det är alltid för tidigt att åka hem."

De orden hittar jag i en liten skrift, kallad "Hoppet i mörkret" av Rebecca Solnit, som Kathy Kelly gav mig häromdagen. I dag hälsar jag på hos familjen som jag ville att vår Detroit-präst skulle besöka.
Men jag gör det ensam. Jag tar med mig de sista slantarna som jag fått från vänner hemma i USA. Kanske kan de pengarna betala familjens hyra, men jag vet också alltför väl hur svårt det för dem att ta emot denna "välgörenhet". Vi är så många familjer och grupper hemma i USA som på ett mer konstruktivt sätt gärna skulle vilja hjälpa irakier, så att de inte behövde återvända till Bagdad. Men hur ska vi förmedla kontakterna? Vår strävan känns så obetydlig i förhållande till de väldiga behoven.

Rebecca Solnit skriver om hur tragedier är förföriska. Hon skriver om den negativa karaktären hos en aktivism där "den enda berättelsen som många radikala förmår att förmedla, är den från undersidan hos den dominanta kulturen... Hur denna sanning bara kan formuleras som genuint dåliga nyheter, om hur vi utnämner oss själva som förmedlare av den, och bara fortsätter upprepa den."

Detta kan leda till en manisk fokusering på "fienden". Hur välbekant känns inte det...

Men hon skriver också om att "dörrar är till för att öppnas", och att "hoppfullhet alltid är ett risktagande, eftersom det i sig är en form av tilltro - tilltro till det okända och det möjliga."

Om ni inte hör av mig igen innan jag åker, vill jag tacka er för att ni läser mina brev och berättelser. Tack till alla som gjort denna resa möjlig. Jag har passerat genom många dörrar den här gången, och ni har gjort det tillsammans med mig.


Cathy Breen

Voices for Creative Nonviolence - http://vcnv.org

Översättning gjord av Jan Viklund


Ursprungligen publicerad på GandhiTiday.

Kommentarer av Jan Viklund:
En hälsning från Cathy Breen, i Amman, Jordan. Hon fick nyligen kärt sällskap av Kathy - med K - Kelly, som kom direkt från MR-Dagarna i Stockholm.

Saxar några verkligt tänkvärda rader, som hon citerar ur en bok:

Rebecca Solnit skriver om hur tragedier är förföriska. Hon skriver om den negativa karaktären hos en aktivism där "den enda berättelsen som många radikala förmår att förmedla, är den från undersidan hos den dominanta kulturen... Hur denna sanning bara kan formuleras som genuint dåliga nyheter, om hur vi utnämner oss själva som förmedlare av den, och bara fortsätter upprepa den."

Detta kan leda till en manisk fokusering på "fienden". Hur välbekant känns inte det...

"Hoppet i mörkret" av Rebecca Solnit kan du läsa här: (pdf)
http://tinyurl.com/23bnrj

Några av Cathys tidigare foton från Irak finns arkiverade på Voices in the Wilderness gamla website:
http://www.vitw.org/gallery/Cathy_Breen
http://www.vitw.org/gallery/More-Photos-from-Cathy-Breen




Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket