Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-11-07
ESSÄ: Hur lever man för fred?

Sommaren 2004 var jag med och byggde ett hus för första gången i mitt liv. Det var i den lilla byn Anata i utkanten av Jerusalem. Den palestinska familjen Kabuah på 23 personer hade fått sitt hus raserat av de israeliska myndigheterna. Israeliska kommittén mot husförstörelse (ICAHD) hade bjudit in frivilliga till att bygga upp huset igen.

Vi var omkring 20 personer från 20-70 år, samlade från Europa, USA, Israel och Palestina. Svetten som rann i våra pannor över det tunga arbetet var ett resultat av att bygga ett hus för en hemlös palestinsk familj som hade blivit orättfärdigt behandlade som en del av ockupationen av ett land. För mig var det också en bild av hur världen kan te sig när den som är bäst. Människor från olika kontinenter, kvinnor och män, ung och gammal, israel och palestinier byggde något gott tillsammans. Bygget var också ett trotsigt motstånd mot en orättfärdig politik. Vi lyfte de tunga betonghinkarna för att vi trodde på att bygga snarare än att rasera.

Jag har fått rubriken Hur lever man för fred tilldelat mig. En fråga som kräver många olika svar från många människor. Jag kommer att ge några personliga tankar kring frågan i form av ett husbygge. Jag kommer här att tolka fredsbyggande lika brett som Dietrich Bonhoeffer som skrev: ”Kyrkan vet att fred inte kan existera utan rättvisa och sanning. En fred som skadar rättvisa och sanning är ingen fred och Kristi kyrka måste protestera mot en sådan fred.”

För att det ska vara ett hus som håller vet vi från Matteus kapitel 7 att det måste stå på en stadig berggrund. Ett hållbart hus bör också ha minst fyra väggar. Martin Luther King hade en vision om det globala huset, ett hus där alla människor i världen ryms och där vi behandlar varandra som älskade systrar och bröder. Han pratade också ofta om byggandet av en Beloved Community – en gemenskap som bygger på ickevåld och kärlek snarare än materialism och egoism. Hur skulle ett sådant husbygge se ut? Vad skulle väggarna bestå av? Jag skulle vilja ge mina tankar på arkitekturen av ett sådant globalt hus. Jag kommer att göra det i form av fyra väggar symboliserade de steg som du och jag skulle kunna ta för att uppnå en värld i fred.

De fyra väggarna som jag tror behövs är:
Första väggen: Se våldet
Andra väggen: Vägra delta i våldet
Tredje väggen: Gör motstånd mot våldet
Fjärde väggen: Skapa alternativ till våldet


Första väggen: Se våldet
År 2000 åkte jag på en resa till Indien. Speciellt starkt minne har jag från när jag och min resgrupp kom fram till ett extra flott hotell. Utanför hotellet låg indier och tiggde på gatan. På mitt hotellrum njöt jag av ett väldoftande bad med en svalkande dryck bredvid mig men njutningen minskade när jag tänkte på de lidande indierna strax utanför. Några av dem kanske skulle svälta ihjäl samma natt för att de inte ens hade pengar att köpa ris för. Jag har aldrig behövt oroa mig för att få mat i magen eller tak över huvudet. Jag kunde till och med åka på exotiska resor redan när jag var student och inte hade tjänat mycket pengar i mitt liv. Varför finns denna groteska orättvisa? Det enda som var skillnaden mellan dem och mig var att jag hade turen att födas i rika Sverige och indierna hade haft oturen att födas i fattiga Indien. Där i mitt sköna bad i Indien insåg jag och kände jag denna orättvisa. Orättvisan blev inte ett enda dugg mindre när jag kom hem till Sverige.

Det som bland annat frustrerade mig på Indien-resan var att de andra i mitt ressällskap inte ens verkade uppfatta det problematiskt med de enorma orättvisorna. Kanske var det på grund av att det är så jobbigt att ta in? Att om vi faktiskt tar in det så kommer det att betyda radikala förändringar i våra liv. Det var också frustrerande för mig att märka hur lätt jag släppte tanken om orättvisorna när jag hade kommit tillbaks till Sverige. Men om man på allvar vill utmana våld och orättvisor krävs det att vi som är privilegierade strävar efter att se världen från de marginaliserades och förtrycktas synvinkel.

Bonhoeffer skriver: ”Vi har lärt oss att se de stora världshistoriska händelserna underifrån, från den utstöttas perspektiv, de misstänkta, de misshandlade, de maktlösa, de förtryckta, de smädade – sammanfattningsvis, från de lidandes perspektiv.” Det är lättare sagt än gjort att anta detta perspektiv för oss som lever i extrem rikedom och med enorma privilegier enligt den globala måttstocken. Det hjälper att åka och se fattigdom men det räcker inte fullt ut att någon gång då och då träffa fattiga människor. Frestelsen att gå tillbaks till vårt privilegierade liv är så stor att om vi vill titta på världen genom de fattigas glasögon så vi behöver antingen själv ha ett livslångt och nära förhållande till marginaliserade människor eller att själv gå in i ett marginaliserat liv, t.ex. genom att leva på existensminimum, leva i fängelse eller bo i ett fattigt land med liknande levnadsförhållande som invånarna i landet. Ett sätt att komma nära marginaliserade människorna utan att lämna vårt land är att gömma en flykting. Dagens svenska asylsystem nekar ofta även de mest utsatta flyktingar som kommer till vårt land och som har flytt från krig, tortyr eller fattigdom. Att ha en av dessa människor inneboende hos sig är ett bra sätt om man vill försöka förstå de utsattas perspektiv (se mer på www.ingenillegal.org). Dalai Lama rekommenderar oss att ”Vi kan utöka vår känslighet inför andras lidande genom att medvetet öppna oss själva för det.”

Det finns också våld som vi inte ens tycker är problematiskt eller fel. På 1700-talet var slaveri helt accepterat och försvarades på etiska grunder, ofta med Bibeln som stöd. De som inte var drabbade såg ofta inte våldet mot dessa svarta människor som problematiskt. Det var gårdagens osynliga våld. Idag är slaveri ansett som fullständigt omoraliskt av nästan alla. Vad kan det finnas för typ av våld som fortfarande idag är osynligt för en stor majoritet, men som ändå drabbar miljontals individer?

Jag tror det var 1998. Jag var inne på Lunds stadsbibliotek och såg boken ”Djurens befrielse” av Peter Singer. Jag hade hört talas om boken tidigare och visste att den handlade om hur hemskt vi människor behandlar djur genom djurförsök och i köttindustrin. Den påstår också att det mest etiska skulle vara att på grund av detta bli vegetarian eller vegan. Jag var lockad av tanken även om jag inte kände till så mycket om frågan. Jag var ännu inte övertygad om att det bästa vore att bli vegetarian. Jag bläddrade lite i boken men valde til slut att inte låna hem boken, för jag gissade att om jag skulle läsa boken skulle det vara svårt för mig att värja mig och jag skulle känna mig tvungen att bli vegetarian. Detta skulle bli besvärligt eftersom jag fortfarande bodde hos mina föräldrar som var utpräglade köttätare. Jag valde medvetet att inte se detta våld då. Senare när jag flyttade in i ett studentboende i Lund läste jag ”Djurens befrielse” och mycket riktigt kunde jag inte värja mig. Jag kände då att det enda riktiga för mig var att bli vegetarian.

Många tror att djur har det bra i Sverige. Vi väljer att tro på Bregottreklamens paradisliknande bild av djurhållning. I själva verket lever de flesta djur i Sverige under vedervärdiga förhållanden, instängda i trånga utrymmen och avlivas som barn. Låt oss ta kycklingen som exempel. 70 miljoner kycklingar dödas varje år i Sverige. 99 % av växer upp i stora stallar som rymmer flera tusen individer. Stressen av att leva så många i ett så litet utrymme gör att de ofta hackar ihjäl varandra. Efter ca 35 dagar i livet transporteras kycklingarna till ett slakteri. På slakteriet hängs kycklingarna upp i fötterna, upp och ned vid fullt medvetande, för att sedan bedövas i ett elektriskt vattenbad och därefter dödas genom att halsen skärs upp. För kycklingar är det viktigt att de under den första tiden får vara nära hönsmamma. Men kycklingarna föds i en maskin och får aldrig träffa sin mamma.

Vildåsnan (www.vildasnan.se) är en kristen vegetarisk förening som jag är medlem i. I denna förening menar vi att budskapet ”älska din nästa” inte bara gäller människor utan alla av Guds skapade varelser. I första mosebok läser vi hur Gud skapade världen och det var gott, det var idealtillståndet för vårt jordklot. I denna värld föddes inte djuren för att vara till mat för människorna, en produkt för konsumtion. Det står istället: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta." Enligt Bibeln var de första människorna vegetarianer och Gud såg att det var gott.

Det gäller inte bara att se det osynliga våldet utan också att analysera våldet. Varför sker det? I vems intresse förs krig? I vems intresse är det att det fortfarande finns fattigdom eller arbetslöshet? Ibland sägs det att alla vill ha fred, men det är faktiskt inte sant. Det finns människor som tjänar väldigt mycket pengar på att krig förs, på att olja säljs, på köttidustrin, etc. Det har till exempel visats på mycket starka band mellan amerikanska politiker som planerade och utförde ockupationen av Irak och de företag som t.ex. Haliburton som fick feta kontrakt för att serva de amerikanska trupperna och för att återuppbygga Irak efter invasionen. Dagens moderna krig har nästan alltid en propagandakampanj kopplat till sig. Vi ska luras att tro att kriget förs för frihet, demokrati eller något annat ädelt skäl. Ofta iscensätts eller läcks en falsk ”nyhet” om att ett land har attackerats och att de därför ”måste” ge sig in i kriget. Särskilt den amerikanska propagandamaskinen har slipats de senaste åren med till exempel inbäddade journalister som följer Irakkriget i skydd av amerikanska soldater.


Andra väggen: Vägra delta i våldet
Jag hade blivit kristen vid min konfirmation när jag var 15 år och var aktiv i kyrkans ungdom i min lokala församling. När jag blev inkallad till att mönstra funderade jag mycket kring om det var rätt enligt min kristna tro att gå in i Sveriges militära försvar. Jag kunde inte hitta tillräckligt goda argument för att avstå och hade heller inga andra kristna i min närhet som förespråkade vägran av värnplikt. Mellan 1993 och 1994 gjorde jag lumpen i Blekinge skärgård på Ubåtsskyddskompaniet där jag satt och lyssnade i hörlurar och tittade på radar efter eventuella ubåtar som skulle komma in på svenska vatten. Det kom aldrig någon u-båt… i alla fall inte på mitt pass.. Det var inte förrän tre år senare jag kom på andra tankar när det gällde det militära. Jag hade skickats av Svenska Kyrkans Ung i den världsvida kyrkan till ett nunnekloster i utkanten av Kairo. Under mina fem månader där hade jag nära kontakt med familjen Högelius som var missionärer i Egypten för Svenska Kyrkan. Jag minns fortfarande tydligt en promenad jag hade med prästen Mats Högelius genom Kairos gator där vi pratade om militär och den kristna tron. För första gången träffade jag en person som med goda argument talade för att den kristna tron innebär att man inte ska tränas i att döda. När jag kom hem till Sverige skickade jag ett brev till svenska försvaret och sa att jag inte ville vara med längre och de godtog detta.

Traditionellt har läkare svurit den Hippokratiska eden: att göra allt i sin makt att inte skada någon. Detta är något som alla kristna, och människor i största allmänhet, skulle kunna ha som en målsättning, att åtminstone inte vara del i våld som drabbar andra individer. Tyvärr lever vi i en värld där vi är omgivna av våld och där vi ofta också stöttar våld. Ta till exempel vår konsumtion. Det allra mesta av våra kläder och vår mat produceras under förhållande som bryter mot mänskliga rättigheter och som är skadliga för miljön. För varje tröja och par jeans som inte är producerade under schyssta förhållande eller ekologiskt är vi en del av förtrycket, en del av det moderna slaveriet och miljöförstöringen. För varje flygresa bidrar vi till klimatkrisen vilken är en av mänsklighetens största hot. För varje köttbit vi äter är vi en del av köttindustrins förtryck och masslakt av oskyldiga varelser. De goda nyheterna är att det börjar komma fler och fler butiker där det säljs kläder och mat som har producerats under schyssta förhållande: Världsbutiker som Globalen i Lund och klädbutiker som Uma Basar i Malmö och Ekovaruhuset i Stockholm. Det blir också allt lättare att vara vegetarian och vegan i Sverige och väldigt mycket godare än många tror.

Sverige har ett rykte om sig internationellt att vara en fredlig nation. Det är sant att vi inte har varit i krig på nästan 200 år, om man inte räknar de soldater Sverige skickar på FN-uppdrag. Men Sverige bidrar till krig på andra sätt – genom en massiv vapenexport. Världens militärutgifter ökar markant och uppgår nu till över 1200 miljarder dollar årligen. Det är en ökning med 37 procent under den senaste tioårsperioden. Sverige är en stor del av denna ökning. Vi kan konstatera att Sverige under 2000-talet placerar sig på sjunde plats över de länder som levererar mest vapen i hela världen. Regeringen säger på sin hemsida att "ett starkt engagemang för nedrustningsfrågor är något av en tradition i svensk utrikespolitik”. Det rimmar illa med den ökande svenska vapenexporten. Trots restriktiva svenska regler om vapenexport till krig visar det sig att flera av mottagarna av svenska vapen är inblandade i väpnade konflikter. Svenska Saab, Sveriges största vapenexportör, har med tillstånd av svenska myndigheter sålt hundratusentals pansarvärnsvapen till USA som de använder i krigen i Irak och Afghanistan. Som svenska medborgare är vi ansvariga för politiken som våra politiker för, inklusive vapenexporten som är kontrollerad av våra politiker. Om Sverige återigen ska bli trovärdigt som en fredsnation krävs det att vi som land avstår från att bidra till våld genom vår vapenexport.

Riskerna är stora att många av oss som sitter här idag också bidrar till våldet genom de investeringar vi har i aktier och fonder. Många pensionsfonder har till exempel investeringar i vapenindustrin. Den sjunde AP-fonden, som man automatiskt hamlar i om man inte aktivt väljer någon annan pensionsfond, har investeringar i några av världens största vapenföretag. Våra rikedomar byggs på dödandet av människor om vi inte aktivt väljer bort dessa. Även flera kyrkliga samfund har investeringar i vapenindustrin, bland annat Svenska Kyrkan. Jag har funderat på om jag som kristen kan vara medlem i ett samfund som stödjer död genom att tjäna pengar på vapenproduktion. Ännu har jag inte gått ur Svenska Kyrkan men det smärtar mig att vara en del av våldet genom min kyrkliga tillhörighet.


Tredje väggen: Göra motstånd mot våldet
Jag hade länge letat efter en längre ickevåldsutbildning för att bli en bättre ickevåldstränare. När jag var i Palestina för några år sedan träffade jag på medlemmar i CPT, Christian Peacemaker Teams (www.cpt.org). De har varit många år i Hebron för att utgöra en ickevåldslig närvaro på kristen grund. I CPT hittade jag en organisation som verkade ta Jesu påbud om att älska sina fiender på största allvar. CPT är byggt på en vision som kräver mycket av de av oss som kallar sig kristna. Ett tal av Ron Sider på Mennoniternas (ett pacifistisk samfund) årskongress 1984 skapade gnistan som senare blev CPT.

- Om inte bekväma amerikanska och europeiska Mennoniter och Brethren är beredda på att riskera kroppslig skada och död genom ickevåldsligt motstånd mot de orättvisor som våra samhällen stöttar i Centralamerika, Filippinerna och Sydafrika, bör vi inte våga viska ett ord till om pacifism till våra systrar och bröder i dessa utsatta länder, sa Ron Sider i detta tal.
CPT har idag teams i Palestina, Colombia och Irak där de skyddar utsatta grupper genom ickevåldslig närvaro och aktioner. Jag ansökte och blev antagen till CPT:s ickevåldsutbildning som arrangerades denna sommar i Chicago och som jag deltog i under min semester. Utbildningen inkluderade bibliskt ickevåld, förberedelse för att leva i konfliktländer, hur man bekämpar rasism och sexism. Stort fokus i utbildningen låg på ickevåldslig direkt aktion. Därför planerade och utförde vi två ickevåldsaktioner under utbildningens gång. På den första aktionen var vårt mål senator Richard Durbins kontor i centrala Chicago. Han är en demokrat i kongressen som har kritiserat Irakkriget men ändå röstat för mer finansiellt stöd till Irakkriget. Vi deltagare i CPT:s utbildning var uppdelade i tre grupper. Min grupp gick upp till Durbins kontor på 38:e våningen. När vi hade kommit in utförde vi en skenrättegång med senator Durbin som anklagad för att stödja Irakkriget genom att säga ja till finansiering av kriget. Efter vittnena hade hörts satte vi oss ned för att vänta på att Durbin skulle lova oss att inte stödja Bushs proposition för ytterligare finansiering av Irakkriget. Vi sjöng fredssånger i cirka en halvtimme innan polisen kom och grep oss. Gripandet gick väldigt lugnt till och alla poliserna vi kom i kontakt med agerade professionellt och vänligt. Den andra gruppen höll sin skenrättegång i lobbyn på plan ett i samma byggnad. Den tredje gruppen höll en manifestation utanför byggnaden och samlade röster från allmänheten till stöd för slut på kriget i Irak. Gruppen i lobbyn blev också arresterade och snart var vi alla åtta, från 22-åriga Rachel till 77-åriga Jean, samlade på polisstationen. Det blev bildtagning, fingeravtryckstagning och utfrågning. En agent från ”ICE – Immigration and Customs Enforcement” var speciellt intresserad av att prata med mig som enda utlänning i gruppen. Han frågade mig bland annat om jag planerade att störta USA:s regering. Efter lite tvekan sa jag till slut ändå nej.

Vi sattes i varsin cell omkring 2 kvadratmeter stor med en betongsäng och en toalettsits i rostfritt stål. Jag fick några brödskivor utan pålägg med mig in i cellen. Efter cirka fyra timmar i cellen släpptes vi efter vi hade skrivit på ett papper där vi lovade komma på rättegången senare under månaden. Vår utbildningsledare blev överlycklig när hon hörde att rättegången inföll under utbildningens gång. Då kunde också detta vara ett element i utbildningen. När dagen för rättegången kom fanns det inga vittnen från åklagarsidan vilket gjorde att vi inte kunde dömas så fallet avskrevs hastigt och lustigt.

Bonhoeffer reflekterade över det faktum att många kyrkor endast verkade handla om ritualer istället för en tro i handling. Under kristallnatten den 9 november 1938 slogs 7500 judiska affärer sönder och fler än 100 judar dödades. Kyrkan i Tyskland var tyst om detta. Nazismen finns inte längre i ledningen i något land idag, men fortfarande sker brott av ett annat slag dock av samma storlek som Kristallnatten. Tiotusentals människor dör varje dag i krig och fattigdom i världen och Kyrkan är fortfarande tyst. Jag tänker mig att om vi som kallar oss kristna skulle följa Jesu ord skulle det finnas ickevåldsgrupper i varje församling som planerade ickevåldsaktioner och kampanjer mot vapenexport, fattigdom och klimathotet. Varför ser vi inte detta? Vi står alla inför valet som Bonhoeffer hade. Han kunde stannat i USA och levt ett tryggt liv, men han valde att åka tillbaks in i konfliktens centrum. Vi ställs alla inför valet att leva ett liv i trygghet och bekvämlighet eller välja att engagera oss mot våldet. Det finns många församlingar idag som jobbar mot fattigdom i form av till exempel insamlingar till Lutherhjälpen och att jobba för rättvis handel. Detta är mycket bra, men enligt Bonhoeffer räcker det inte. Han skriver: ”Det handlar inte bara om att sätta bandage på offret under hjulet, men att sätta käppar i hjulet självt. En sådan handling skulle vara en direkt politisk aktion och är bara möjlig och önskvärd när kyrkan uppfattar det som att staten inte fyller sin funktion av att upprätthålla lag och ordning.”

Det finns många fall där Sverige som stat inte har följt sina egna lagar, riktlinjer och/eller folkrätten. Ta till exempel utvisandet av flyktingar till länder där de har blivit torterade. Kanske är den svenska vapenexporten ett av de mest iögonfallande exemplen på hur vi gång på gång går emot våra egna riktlinjer. Det har bestämts av Sveriges politiker att vi inte ska exportera vapen till länder i krig. Ändå ökade vår vapenexport till USA när de invaderade Irak, en invasion som dessutom förklarades gå emot folkrätten enligt Sveriges riksdag. I detta fall borde det enligt Bonhoeffers tolkning vara ett ansvar för kyrkan att gå in med direktaktioner för att stoppa denna illegala verksamhet. Har vi sett något av detta i Sverige? Inte jag i alla fall.


Fjärde väggen: Skapa alternativ till våldet
Den 21 september, den internationella fredsdagen, i år satt jag i Storkyrkan i Stockholm på en fredsgudstjänst. Jag tittade mig förundrat omkring i denna stora kyrka med allt glitter och påkostade detaljer. Tanken slog mig: vad skulle Jesus tänka om han kom in i denna kyrka. Skulle han känna att det var hans hus? Skulle han tycka att det var vettigt att lägga miljontals kronor på en kyrka när så många människor dör dagligen i världen av ren fattigdom? Jag kom att tänka på en Indiana Jones-film, närmare bestämt Indiana Jones and the last Crusade som kom ut 1989. Filmen handlar om jakten på Jesu kalk, the holy grail. Indiana Jones och någrea nazister tävlar om att hitta denna kalk först. En ledare för nazisterna hittar dit först och letar efter den äkta kalken bland många olika bägare. Han tar upp den dyrbaraste av dem alla, full av diamanter och guld. ”Detta är verkligen en bägare för konungarnas konung”, säger nazistledaren och dricker ur den för att få evigt liv. Några ögonblick senare dör han. ”He chose poorly”, säger riddaren som vaktar kalken. Indiana Jones går fram till bordet för att välja den rätta kalken. Han plockar upp den enklaste av bägarna han hittar och konstaterar att det ”är en snickares bägare”. ”You have chosen wisely” säger riddaren och med kalken kan Indiana rädda livet på hans döende pappa. Regissören av filmen hade förstått Jesu budskap – att vara kung i Guds rike handlar inte om att ha vackra och dyra saker. Det handlar om att tjäna mänskligheten, att ta de fattigas perspektiv till sig.

I att skapa alternativ till våldet ser jag enkelheten som en av de viktigaste byggstenarna. Vi bör leva så att resurserna ska kunna räcka åt alla och utan att miljön förstörs. Martin Luther King skriver i ”Kaos eller gemenskap?” från 1967: ”Armodet är inget nytt. Vad som är nytt är emellertid, att vi nu äger resurserna att göra slut på det.”/.../Varför skall det finnas hunger och brist i något enda land, i någon enda stad, vid något enda bord, när människan äger resurserna och kunskaperna för att fylla hela den mänskliga tillvarons grundläggande behov?”

Under min sommar i USA träffade jag Chris och Carin, ett ungt kväkarpar med en två år gammal dotter. Chris hade gått en ickevåldskurs på Berkley University i Kalifornien. Där lärde han sig om Gandhi och det förändrade hans liv. Den första förändringen han gjorde var att sälja sin bil och istället cykla. Han ville inte vara en del av miljöförstöring och beroendet av olja. Genom att åka i sina kompisars bilar ibland kände han ändå att han bidrog till bilberoendet så han valde att bilfasta totalt. Under två år åkte han inte i någon privatbil. Chris och Carin strävar att leva så ickevåldsligt och hållbart som möjligt i deras vardag. De har fortfarande ingen bil, de är alla tre veganer och försöker konsumera så lite som möjligt. I stadsdelen i Tucson, Arizona där de bodde när jag var och besökte dem fanns det inget återvinningssystem, men de hade ändå en kompost. I avsaknad av alternativ går Chris ut på natten för att gräva ner komposten på en övergiven tomt för att ge tillbaks näringen till jorden istället för att bidra till sopberget.

En annan byggsten i att skapa alternativ är att visa på att det går att leva i mångfald och i fred, över religions- och etniska gränser. Jag kom hem från Sudan igår. Södra Sudan har legat i inbördeskrig med regimen i Khartoum under 21 år, ofta muslimer som har slagits mot kristna. Sedan ett par år tillbaka har de nu ett fredsavtal. Jag var där och höll i en 10-dagars ickevåldsutbildning i samarbete med Kristna Fredsrörelsen partnerorganisation SONAD, Sudanese Organisation for Nonviolence and Development. Under de senaste åren har organisationen mycket medvetet gått in för att inkludera lika många muslimer som kristna samt från många olika etniska grupper i organisationens utbildningar. I Sudan träffade jag bland andra Flora, en kristen kvinna i 30-årsåldern från södra Sudan. Hon hade blivit både arresterad och torterad under inbördeskriget mellan norra och södra Sudan. ”Jag brukade hata muslimerna, de från norr”, berättade hon för mig. ”Vi lärde oss sen barnsben att hata dem. Men på SONAD:s workshops träffade jag så många bra personer från norr så det var omöjligt för mig att längre hata dem”. Nu är Rafat en av mina bästa vänner”, säger hon och ger ett varmt leende till en muslimsk man som sitter bredvid henne.

I boken Faith – How faith inspires social justice som kom ut tidigare i år ger författaren Curtiss Paul DeYoung huvudporträtt på Dietrich Bonhoeffer, Malcolm X och Aung San Suu Kyi. Han kallar dem för mystik-aktivister och kallar de av oss som har en religiös tro att också bli mystik-aktivister. I de avslutande sidorna skriver han:
”Det tjugoförsta århundrandets mystik-aktivister måste öka sina ansträngningar för att utveckla interreligiösa relationer och allianser för att de kommer att bli kallade till att jobba för försoning i en tid av splittrande konflikter som kommer att inkludera en religiös dimension.”
I Sverige har vi projektet de muslimska Fredsagenterna som utbildar unga muslimer i fredsfrågor utifrån ett muslimskt perspektiv. Kanske får vi se en muslimsk fredsrörelse inom en snar framtid? Kanske även en multireligiös fredsrörelse på sikt?


Att bygga det globala huset
Så hur bygger vi det globala huset, hur skapar vi en Beloved community? Det liv Jesus levde är en bra vägledare för oss. De första kristna kallade det rätt och slätt Vägen. Att leva i kärlek – göra motstånd mot krig och orättvisa samt att bygga ett kärleksfullt och rättvist samhälle. Att skapa ett samhälle där alla får plats, där man delar med sig till varandra i jämlikhet. Det var detta Jesus pratade om och det var så han levde. Då måste väl detta vara vägen som leder till Guds hus?

Dietrich Bonhoeffer försökte leva det kristna livet i en orättfärdig tid och situation. Uppdraget och utmaningen är den samma för oss. Vi har ett uppdrag att sätta hjul på visionen om en värld där inga krig eller fattigdom förekommer. Det är en utmaning som kan vara jobbig och krävande men också en som ger oerhört mycket tillfredställelse och glädje. Framför allt när vi börjar skörda frukterna av vårt ickevåldsarbete. Det är starka krafter som behöver övervinnas och ibland verkar det nästan som man måste vara religiös för att behålla hoppet. För att ha hopp är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta bygga trots motgångar. Jag vill avsluta med att citera någon som hade hopp. Martin Luther King sa detta när han tog emot Nobels fredspris den 10 december, 1964:
”Jag mottar idag detta pris med en bestående tro på Amerika och en djärv tro på mänskligheten. Jag vägrar acceptera tanken, att människan inte är något annat än ett vrak och en spillra i den livets flod, som omger henne. Jag vägrar acceptera tanken, att mänskligheten är så tragiskt fjättrad i rasismens och krigets stjärnlösa natt, att fredens och broderskapets ljusa gryning aldrig kan bli verklighet.”

Tack!


Martin Smedjeback
martin.smedjeback@comhem.se


Föredrag på Bonhoeffer-seminarium den 2 november 2007 på Teologen i Lund. Arrangörer: Kristna Studentrörelsen i Sverige (KRISS) och Institutet för Kontextuell Teologi (IKT) Temat på dagen: Ett liv – en politisk och religiös utmaning till oss




Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket