Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-09-08
Riverbend på flykt

Riverbend... kommer ni ihåg henne?
En av de allra första unga kvinnliga bloggarna från ockuperade Bagdad, vars levande berättelser förvandlats till teaterpjäser i väst, och som belönat henne med ett litteraturpris...

Hon befinner sig i Syrien nu.
Hon lever fortfarande.
Men som flykting.

Det är nästan fem månader sedan hon hörde av sig och vi är många som då och då oroligt besökt "Baghdad Burning" - ... Ill meet you round the bend my friend, where hearts can heal and souls can mend...
http://riverbendblog.blogspot.com

Så kom då stunden - när familjen måste ta avsked.
"Att packa resväskan var en av de svåraste saker jag behövt göra. Fyra gånger
packade jag och packade upp igen.Det var Mission Impossible: Gå igenom allt du samlat på dig under nästan 30 år och välj vad du inte kan avvara."

Eller att vandra genom huset och säga farväl till rum och möbler.
"Visst, människor är alltid viktigare än tingen. Ändå är ett hem som ett museum med en historia. Alla minnen som öppnar sig."

Jag skulle inte gråta, skriver Riverbend. Det hade jag bestämt mig för.
Men när resdagen till slut var ett faktum, kom tårarna. Hos mig, hos mormor, hos morfar. Att inte veta om vi någonsin får se dem igen.

Bilarna vid gränsen gjorde mig nervös, men bilfärden var annars lång och händelselös.

Vid den syriska gränsen var stämningen mer avspänd. Folk klev ur sina bilar och sträckte på benen, berättade för varandra om sin upplevelser.
Framförallt - här var vi alla jämlika. Sunni, shia, araber, kurder...

Vi var alla flyktingar - fattiga eller rika.
Alla bär vi samma unika ansiktsdrag - En lättnad, blandad med sorg, omisskännligt färgad med insikt.

De första minuterna efter att ha passerat gränsen var överväldigande.
Överväldigande lättnad och överväldigande sorg...

Hur kan en sträcka på ett antal kilometer utgöra en så skarp gräns mellan liv och död?

Hur kommer det sig att en gräns, som ingen kan se eller röra vid, är allt som står ivägen mellan bilbomber, dödspatruller, milis... och freden, tryggheten?

Jag sitter här och skriver, och undrar fortfarande varför jag inte kan höra explosionerna.

Jag undrar varför inte fönstren skakar när flygplanen passerar.
Jag försöker bli kvitt oron att maskerade män i nästa ögonblick ska bryta sig in genom dörren och in i våra liv. Jag försöker vänja ögonen vid gator utan vägspärrar, tanks och bilder på Muqtada och allt, allt annat...

Hur kan allt detta ligga bara en kort bilresa härifrån?


Riverbend 
Översättning gjord av Jan Viklund


Från GandhiToday




Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket