Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-04-23
Folkens rätt till vatten - en global kamp

Alla områden har sina egna kändisar, och när det gäller globaliseringskritiska rörelsen så är Oscar Olivera från Bolivia en av dem. Så, för åhörarna i Svenljunga församlingshem tisdagen den 17 april var det en celebritet som stod och berättade om kampen för rätt till vatten i Bolivia. Väl medveten om detta, så inledde Olivera med att förklara att just han blev känd beror på kampen som folket fört, inte på honom själv. Han ser därför sig själv som ett språkrör för dem han kämpat tillsammans med, och med uppgiften att sprida deras budskap.

Oscar Olivera på besök i Svenljunga under den svenska våren.
FOTO: Juan Fernandez

Privatiseringarna av vattnet i Bolivia år 2000 fick omedelbara ekonomiska konsekvenser för människor där, som fick se vattnet ta 20% av inkomsten - att jämföra med 0,17% på flera håll i EU. Det gjorde problemet akut och mer eller mindre tvingade folk att protestera. Men frågan om vatten ligger för många bolivianer också i deras kultur - majoriteten av befolkningen tillhör ursprungsfolk, och där har vattnet även en symbolisk betydelse. Vattnet är en gåva från moder natur, och den är till för alla levande varelser, både för djur och människa. Är vattnet en gåva från moder natur så är den allas - då skall den inte ägas av några få.

Som så vanligt i utvecklingsländer så var det Världsbanken som ställde politiska krav på landet för att få lån, där en del var att privatisera vattnet. För att göra det möjligt var Bolivia tvungen att skriva om lagen, vilket kom till så absurda formuleringar att det skulle vara olagligt att samla regnvatten - det skulle vara ett intrång i en till företagen garanterad kontroll av vattnet. Priset, den absurda lagen och krocken med traditionen gav upphov till en veritabel folkstorm som pågick i fem månader. Det var blockader, strejker och sammandrabbningar med polis, där en person fick sätta livet till och över 100 skadades. Regeringen och företagen kunde till slut inte stå emot trycket, utan avtal och lag revs slutligen upp.

Denna berättelse har spridit sig och inspirerat människor i andra länder att agera. I Argentina slängdes ett företag ut efter ett försök med privatisering av vatten. En liknande historia utspelade sig sedan i Uruguay och nu är det på gång att hända i Peru. I Ecuador och Colombia finns det också starka rörelser som för en kamp mot internationella företag. Men det stannar inte i Sydamerika eller ens i utvecklingsländerna, det finns städer i USA där folk har lyckats förhindra privatiseringar av vatten. Sverige är inte heller förskonat från vattenprivatiseringar; ett försök gjordes i Norrköping, men där fungerade det inte utan vattenförsörjningen har återgått till kommunen. Misslyckade försök som detta har också skett i bl a Frankrike och Tyskland, och världen över kämpar folk för rätten till vatten mot företag och stat.

Även om man ser privatiseringar i både rika och fattiga länder, så ser processerna ofta väldigt olika ut. I fattiga länder kan privatiseringar tvingas fram med statligt våld och repression; i den rika världen sker dessa förändringar betydligt långsammare och mjukare. Men här höjer Olivera ett varningens finger; vi kanske inte märker av de förändringar som det beslutas om idag, men vi kommer med säkerhet att känna dess konsekvenser i framtiden. Här finns därför ett gemensamt intresse att tillsammans kämpa emot företagens makt. För oss i den rika världen ligger också ett ansvar i att det är företag baserade här som människor i tredje världen kämpar mot, och EU är dessutom en pådrivande kraft i privatiseringskraven mot fattiga länder.

Olivera understryker flera gånger hur viktigt det är att folk världen samarbetar för att motverka de hot som privatiseringar och andra nyliberala påhitt innebär för många människor. Vi delar samma upplevelse av att vara människa - vi har förhoppningar, vi känner sorg och vi känner glädje. Det visar också att den globaliseringskritiska rörelsen inte är emot globalisering som sådan, utan är till och med en viktig del av den. Rörelsen är just kritisk, och inte - som dess motståndare benämnt den - "anti" globaliseringen.

Bolivianer och salvadoraner har startat upp ett nätverk kring privatiseringar och rätten till vatten. Där finns nu 200 organisationer från 20 länder, det är fackföreningar och samhälleliga organisationer bestående av allt från ingenjörer till advokater. Organisationen arbetar med att ta fram information, samla fakta och göra egna undersökningar. Man delar erfarenheter och använder sig av varandra för att bli starkare. Organisering är något som Olivera återkommer till flera gånger, det är grundläggande att organisera sig för att skapa förändringar. Och i Bolivia kan man nu se en utveckling åt motsatt håll i något som Olivera kallar för "avprivatisering", där företag återgår till statligt ägande.

Nu ser ändå Olivera inte heller statligt ägda företag som någon bra lösning. Staten har alltid för ursprungsbefolkningen i Bolivia varit något som tvingats på dem utifrån, och som aldrig intresserat sig för deras sak. Under sina resor runt i världen har han kommit att se att de mäktiga företagsintressen som drev på privatiseringen av vattnet i Bolivia inte är något unikt för Bolivia. Upplevelsen av att det inte är folket eller ens politikerna som styr, utan de rika och mäktiga, har han hört upprepas såväl i Syd som Nord. Han ser ett internationellt kapital som etablerat en legal struktur i världen för att tvinga fram förändringar, där privatiseringar bara är ett uttryck.

För Olivera så har kampen för vatten och mot privatiseringar också en vidare demokratisk innebörd. Han tar som utgångspunkt deras kultur, traditioner och värderingar som han inte ser passar med den från väst komna varianten av demokrati. I den så sägs folket var de som bestämmer, men samtidigt så avsäger de sig makten när de väljer vilka politiker som skall styra över dem. För Olivera låter de märkligt, då han anser att folket skall bestämma hela tiden. Han lägger också en vidare innebörd i demokrati, där han menar att även företag skall styras och administreras av folket själva. Vi har så att säga en "halv" demokrati i västvärlden där andra spelregler än de demokratiska får råda i den ekonomiska sfären.

Samtidigt som Olivera baserar en demokratisk modell på sin kultur, så anser han att att vi i väst kommer att behöva driva fram en liknande direktdemokratisk modell för att komma över de problem som finns i ett samhälle styrt av de rika och mäktiga. Processen mot ökad privatisering och företagsstyrning ser olika ut i olika länder och i Nord och Syd. Men kampen i Bolivia och på andra håll i världen har inte styrts av några partier utan av folkliga rörelser. Olivera menar att vi står inför en utmaning att själva formulera en bild av det samhälle vi vill ha, för det system vi nu har föröder världen. Han använder kampen i Bolivia som exempel på att det går göra förändringar. Han påpekar också att det faktiskt är för våra barn och barnbarn vi måste kämpa. Om de alls kommer ha en beboelig värld beror på oss.


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket