Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2007-02-07
Rapport från Kosovo-seminariet

BAKGRUND: Många asylsökande ur etniska minoriteter från Kosovo har under senare år fått avslagsbeslut på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Majoriteten av dessa beslut vilar på bedömningen att de - som internflyktingar i Kosovo eller övriga Serbien - kan få sitt skyddsbehov tillgodosett i hemlandet.

Men på vilka grunder vilar myndigheternas bedömning ? Är bedömningen korrekt ? Kan avvisade ur etniska minoritetsgrupper från Kosovo få sitt skyddsbehov tillgodosett som internflyktingar ?

Över hundra personer deltog i två dagars seminarium i Immigrant-Institutet i Borås på temat "Etniska minoriteter i Kosovo".

I seminarierna på Immigrant-institutet i Borås deltog över 100 personer, varav c:a 60 på fredagen - personal från Migrationsverket, advokater, representanter för kyrkorna, aktiva i asylkommittéer, SFI-lärare samt från de tre arrangörerna Länderkommittén för f.d. Jugoslavien, Immigrant-Institutet och Föreningen Glokala Sjuhärad.

Fredagen den 26 januari
Från podiet medverkade bland andra influgna gäster från Belgrad - Jasminka Oliveric från serbiska regeringens flyktingkommissariat, UNHCR-representanten John Andrew Young med stor erfarenhet från Serbien och inte minst från Kosovo, Marija Simovic från Länderkommitténs kontor i Belgrad och Zivojin Mitrovic, ordförande från Roma Coordination Center i Belgrad. Alla fyra trötta efter försenad ankomst sedan den tyska passpolisen på Munchens flygplats hållit kvar romske Zivojin - enligt den allmänna tolkningen fördröjdes delegationen från Belgrad på väg till Borås på grund av den romske deltagarens namn ! - Som seminarieledare medverkade advokat Tryggve Emstedt, Gävle. Ingvar Ideström representerade som handläggare det svenska Migrationsverket.

Fredagens seminarier avhölls på engelska för att inte ödsla tid på tolkning och för att ge de utländska gästerna möjlighet att följa samtalet.

Sammanfattningsvis kan sägas om den första seminariedagen att olika perspektiv av den samhällsupplösning, skräck och misär som hundratusentals människor i Serbien inklusive Kosovo befinner sig i, förmedlades av var och en av personerna på podiet till åhörarna på ett uttrycksfullt sätt. I panelsamtal mötte de varandra utifrån sina olika roller - med representanten från det svenska Migrationsverket som relief - och lämnade åt åhörarna att tolka den gisslansituation och det kafkatillstånd som så många i Serbien inklusive Kosovo befinner sig i parallellt med alla de utvisningshotade och gömda personer som befinner sig i Sverige och övriga EU-länder. Det gavs uttryck åt frustration över hur dessa flyktingar som befinner sig i ett vakuum i vårt land, de facto befinner sig i en långvarig gisslansituation mellan de svenska och serbiska parlamenten - önskade av ingen !

Zivojin Mitrovic - ordförande för Roma Coordination Center i Belgrad - diskriminerades på grund av sitt namn av den tyska passpolisen då han och de övriga gästerna fördröjdes på väg till Borås och alla berövades välbehövlig nattsömn inför seminariet.

Inläggen behandlade bland annat följande:

JOHN ANDREW YOUNG - sedan ett och ett halvt år tjänsteman på FN:s flyktingkommissariat UNHCR i Belgrad - hade en bred genomgång av situationen för internflyktingarna i Serbien och Kosovo. Enligt hans statistik finns 310.000 sådana personer, medan antalet flyktingar från hela fd Jugoslavien som nu befinner sig i Serbien uppgår till 104.000. Faktorer som förhindrar en normalisering av dessa människors liv är upplösningen av den tidigare staten Serbien Montenegro, det alltför låga tempot i rörelseriktning mot europeisk tillhörighet för Serbien, den fortsatt osäkra statusen för provinsen Kosovo, statens alltför svaga politiska institutioner och ett snabbt föränderligt ekonomiskt klimat som ytterligare försvårar situationen för de fattigaste.

John Andrew Young räknade upp ett stort antal problem som internflyktingarna lider av - fattigdom, brist på bostäder, brist på dokumentation av skeenden, hopplöshet när det gäller att tillgodose socioekonomiska basbehov, hög arbetslöshet, förminskning av personliga tillgångar och stora svårigheter att återbörda egendom till Kosovo - jämte ett svagt ekonomiskt välfärdssystem. Enligt UNHCR:s beräkningar lever 7 procent av dessa internflyktingar (mer än 30.000 människor som saknar anhöriga och resursstarka vänner) i överbefolkade kollektiva centra utan elektricitet och utan att få de mest elementära mänskliga behov tillgodosedda.

Enligt John Andrew Young är flyktingarna gisslan i den politiska situationen i Serbien. De har varken möjlighet att återvända till Kosovo eller att bli integrerade i det serbiska samhället. Alla de som inte äger ID-handlingar, saknar automatiskt tillgång till pensioner, hälsovård och utbildning. I realiteten är en stor del av dessa ID-lösa människor romer, ashkalier eller egyptier. Dessa de mest sårbara lever under all mänsklig värdighet i en situation som ständigt förvärras - och som kontinuerligt har förvärrats under de senaste tio åren. Bristen på varaktiga samhällsåtgärder är påtaglig. Det katastrofala läget försämras ytterligare av det faktum att internationell humanitär hjälp till de drabbade har minskat betydligt på senare tid.

John Andrew Young betonade att det inte finns någon systematisk hjälp för människor som skickats tillbaka från exempelvis EU-länder och kommer till Belgrads flygplats. Alla de som i den situationen saknar dokument, är hänvisade till att bo på soptippar och i kåkstäder för att överleva.

Enligt JASMINKA OLIVERIC från den serbiska regeringens flyktingkommissariat tillhör internflyktingarna inte mindre än 31 olika etniska grupper. Enligt regeringens syn är de alla formellt medborgare i Republiken Serbien och har sociala rättigheter. Jasminka Oliveric medgav dock att kriterierna för medborgarskap är mycket strikta och att det finns stora hinder för många människor Den serbiska regeringsrepresentanten berättade att det existerar 110 kollektiva boendecentra i landet. Hon sade att hjälpen från internationella organisationer i Serbien har dött ut.

ZIVOJIN MITROVIC - ordförande för Roma Coordination Center i Belgrad - illustrerade sitt föredrag med en stor mängd bilder (bland annat satellitfoton) som väl illustrerade hur romer och andra utsatta bor och lever i det serbiska samhället av idag. Enligt den romske ordföranden finns 700 romska bosättningar i Serbien i sin helhet. Av landets befolkning på 10 miljoner är officiellt en halv miljon romer - enligt romernas egna beräkningar nära en miljon. Ingen vet exakt. Bara i Belgrad lever 33.000 romer i slum. Av invånarna i de informella kollektiva boendena är 95 procent romer.

Romska flyktingar från Kosovo har ingen annanstans att ta vägen än soptippar och kartonghus. De är hänvisade till att samla sopor och att tigga.

Zivojin Mitrovic berättade om olika former av grov diskriminering av romer - från staten och från advokater. Den svåraste formen av diskriminering är att inte ens existera i samhällets ögon. Denna totala utfrysning drabbar 22 procent av alla romer. Staten har överhuvudtaget ingen strategi att hjälpa dessa människor.

INGVAR IDESTRÖM, handläggare på Migrationsverket, redogjorde för den svenska myndighetens officiella syn på flyktingarna från Serbien och Kosovo. Han talade om hur det nya asylbedömningssystemet med migrationsdomstolar från den 1 april 2006 fungerar. I det nya systemet är det sökanden själv som har bevisbördan. Ingvar Ideström betonade att det inte finns några generella svar på gruppers problematik. Migrationsverket tar endast ställning till individers och familjers enskilda berättelser. Ofta föreligger dock brist på dokumentation hos sökandena.

Situationen i områden flyktingar kommer från, förändras och utvecklas hela tiden. Rekommendationerna som gjordes av UNHCR för ett, två eller tre år sedan är inte desamma idag.

John Andrew Young från UNHCR i Belgrad återfick ordet på eftermiddagen och konstaterade att detta inte är någon bra tidpunkt att återvända till Kosovo. Detta beroende på rena säkerhetsproblem och instabilitet. Inte bara romer utan också albaner och kosovoserber löper risk att drabbas av våld om de återvänder.

John Andrew Young uppehöll sig vid det antal ur olika etniska grupper som återvänt till Kosovo. Han kunde visa statistik på detta från perioden 2000 - 2006. John Andrew Young menade att det delvis handlar om ett fiktivt återvändande. Människor har i vissa fall försökt leva där i sin gamla miljö ett par månader - men på sikt inte hållit ut. Statistiken är därför inte rättvisande.

"Vad innebär egentligen ett hållbart återvändande?" frågade sig John Andrew Young.

UNHCR-tjänstemannen listade ytterligare hinder för återvändande till Kosovo - brist på respekt för egendom, brist på efterlevnad av lagar, brist på grundläggande socio-ekonomiska rättigheter, brist på ekonomiska bidrag till området samt komplicerade byråkratiska procedurer för återvändande. Stora problem väntar också dem som lever i blandade äktenskap mellan etniciteterna.

John Andrew Young berättade slutligen att det nu existerar en planering för eventuella folkförflyttningar ut ur Kosovo till det övriga Serbien. Detta i händelse av att krigsliknande förhållanden skulle uppstå igen. Bara att sådana planer finns, belyser mer än väl det säkerhetsläge och de perspektiv människorna i Kosovo lever under för närvarande.

Jasminka Oliveric från Republiken Serbiens flyktingkommissariat vände sig till Ingvar Ideström från Migrationsverket: "De här människorna från Kosovo och Serbien bör ni inte skicka tillbaka som situationen är idag". "Men det är ju inte jag som fattar era beslut." Jasminka Oliveric illustrerade detta uttalande med ett officiellt citat från flyktingkommissariatets dokument: "Internflyktingstatus för deporterade personer gäller inte längre, varför dessa grupper inte kvalificerar sig för någon form av hjälp för internflyktingar". Tydligare kunde det knappast sägas !

Jasminka Oliveric bekräftade att planer och dokument allmänt sett existerar för mottagande av flyktingar i Serbien. Men tillade att implementeringen av dessa dokument är mycket svag, eftersom det saknas pengar. Man är medveten om att en sådan implementering av existerande planer kräver en statlig politik. Förutom stora ekonomiska tillskott skulle det krävas en ökande kapacitet för fosterfamiljer

Fredagens panel - fr v seminarieledaren advokat Tryggve Emstedt, Jasminka Oliveric från serbiska regeringens flyktingkommissariat, John Andrew Young UNHCR i Belgrad, Marija Simovic Länderkommittén för fd Jugoslavien och handläggare Ingvar Ideström från Migrationsverket.

Lördagen den 27 januari
Förintelsens minnesdag tillägnades romer på Balkan. Dessa var offer för nazisternas förintelsepolitik på 1940-talet - vad händer med dem idag ? Dagens föreläsningar belyste den förföljelse som romerna på Balkan fortfarande är utsatta för och fortfarande inte får något skydd gentemot.

Seminariets målsättning var att öka vetskapen kring den förföljelse som fortfarande pågår mot Balkans romer mer än 60 år efter andra världskrigets slut.

IRKA CEDERBERG, författare och erkänd romexpert talade om anti-ziganismen. Hon beskrev denna förföljelse som ett kollektivt statligt våld. Anti-ziganismen har aldrig - till skillnad från anti-semitismen ifrågasatts. Genom historien har myter frodats som att det till exempel var zigenare som smidde spikar till Kristi kors!

Att vara anti-ziganist bestraffas inte. Det är fortfarande en tillåten inställning i många fina salonger. "Det finns ingen större olycka än att vara född till zigenare", skrev författaren Karl-Olof Arnsberg i en bok.

1994 accepterade Tony Blair stillatigande en hetskampanj mot romer i brittisk press.

På 1990-talet fanns cirka 150.000 romer i Kosovo. Efter krig och förföljelser finns nu inte mer än 10.000 till 20.000.

Inga ansvariga politiker vill se Europas skuld gentemot romer under tusen år tillbaka.

POUL SANVER från Länderkommittéen för fd Jugoslavien. Han berättade att romer vandrade in i Kosovo redan på 1400-talet Genom tiden har de ofta haft albanska namn. De är överhuvudtaget svåra att skilja från andra folkgrupper.

Romerna har ofta inte varit registrerade som romer. Bland dem som sökte asyl i Sverige och andra västländer på 1990-talet, var det många som inte identifierade sig som romer. De indelades därför efter språk som serber eller albaner. Många romer pratar överhuvudtaget inte romani. Eftersom Kosovokonflikten uppfattats som en uppgörelse mellan serber och albaner, har romerna ofta glömts bort i sammanhanget.

Under Kosovokriget 1998 - 1999 var officiellt 800.000 albaner beredda att fly ur landet från stora fält där de samlades. I internationella medier intresserade sig ingen för romerna i denna situation. Av de 225.000 människor som till slut flydde från Kosovo, var 50.000 romer. Human Rights Watch gjorde rapporter om kosovoalbanska kvinnor i kriget. Det skrevs aldrig någon rapport om våldtäkterna mot romska kvinnor. Tydligen upplevdes det inte lika viktigt när romska kvinnor blev våldtagna.

I gruvan i Mitrovica finns många romska arbetare. Där har varit stor risk för blyförgiftning. Myndigheterna har inte agerat som man kunnat förvänta sig.

I Serbien lever många romer i illegala bosättningar på soptippar. Där har funnits saker man kunnat leva på. Alldeles nyligen har dessa människor fått tält att skyla sig under. Nu när snart sju år gått sedan Kosovokriget avslutades. Bara i Belgrad finns 137 romska bosättningar. Serbiska myndigheter lägger ner dem.

Vi skulle aldrig ha accepterat att andra flyktinggrupper i Europa skulle ha behandlats på det sättet.

Irka Cederberg inflikade att en försvårande omständighet är misstron bland romer mot att registrera sig. En attityd som de tillägnade sig under nazismens förföljelser och utrotningar. På motsvarande sätt känner de en misstro mot sjukvårdens statistik. Romska kvinnor har historiskt utsatts för tvångssteriliseringar - något som förklarar deras attityder mot det organiserade samhället.

För att kunna göra något för romerna, krävs det att de får en basal standard. De har svårt att tänka på framtiden, när de inte vet om det finns mat för dagen.

INGRID SCHIÖLER har arbetat med romer i många år och gjort otaliga resor till rombosättningar i östeuropeiska länder. Ingrid betonade inledningsvis att romer inte är en enhetlig grupp. Myndigheterna utnyttjar denna klassificering av människor i till exempel romer, ashkalier och egyptier.

Under Ingrids första år som engagerad och kunnig i frågor kring romer - i slutet av 1980-talet - rubricerades människor från Kosovo som albaner när de kom som flyktingar till Sverige. Senare kom de att kallas romer. De hade på den tiden ord om sig att inte sköta sig. Deras barn ansågs framfusiga. Svenska myndigheter ville inte ha hit dem. Så sent som 1999 under Kosovokriget kallades de som flydde i hundratusental för albaner.

I början av 2000-talet började man i UNHCR:s regi att klassificera annorlunda. Benämningarna romer, ashkalier och egyptier aktualiserades. Ashkalierna blev beskyllda för att vara albaner. Många romer som Ingrid träffat på i läger har pekat ut ashkalier. Dessa förföljelser har pågått i många olika schatteringar.

1991 startade en förening för egyptier i Makedonien En systerförening startade i Kosovo. Egyptierna själva sade att de inte hade romskt ursprung. Det finns myter om att de skulle vara ättlingar till Alexander den stores armé. Egyptierna blev inte erkända som en egen grupp. Det har visat sig att egyptierna och ashkalierna egentligen är samma etniska grupp. Kanske är det så att egyptierna traditionellt har haft högre utbildning och inte velat klumpas ihop med ashkalierna.

De här uppdelningarna - och striderna om dem - har varit till förfång för grupperna själva. Byråkratierna i västländerna har kommit till slutsatsen att egyptier och ashkalier kan avvisas. Detta är inte så solklart - det finns också ashkalier som pratar romani. Ingrid Schiöler håller på och undersöker dessa tillhörigheter. När man ställer frågan "Vilken uppfattning har du om begreppen romer, ashkalier och egyptier?" avslöjar svaret åtskilligt kring människors egen identitet.

Det finns ett trettiotal minoriteter i Kosovo. Två olika språk finns bland romerna - gurbeli och arili. Det är oerhört viktigt att man får rätt tolk till samtal med romer.

Att i efterhand leta reda på människor som blivit avvisade till Kosovo, är inte lätt. Man möts av ett enormt stort misstänkliggörande av andra grupper än den egna.

Att i början av 1990-talet bussa iväg människor tillbaka till Kosovo så som man gjorde, ledde till en lidandets historia Exempelvis en romsk familj som flyttade tillbaka 1994, flydde igen vid kriget 1999. De förlades nu i tält. Bodde på romska förläggningar. Än idag är de inte flyktingklassade. Ett stort hopp för dem ligger i att få komma tillbaka till Sverige.

Romerna har framställts fördomsfullt i alla tider. I exotiska termer. Negativa termer. Det är egentligen straffbart att sprida sådana rykten om grupper av människor.

En hel del av Kosovos romer har ändå blivit erkända det senaste året. Romer har behov av att bli erkända som fullvärdiga medmänniskor. Vi kan inte ha det så här - att vi gör skillnad på "godkända" och "inte godkända" människor.

Ingrid Schiöler är rädd för att Migrationsverket har stoppat undan ärenden med romer.

TRYGGVE EMSTEDT, advokat från Gävle, ordförande i Länderkommittén och Kosovoseminariets moderator. Han medverkade med en resumé över flyktingmottagandet i Sverige sedan 1990-talets början. Hela den tid han själv varit med i sammanhanget. I sammanfattningen nämnde Tryggve Emstedt att man från tillståndsmyndigheterna glömde bort de ensamstående. Sedan 1998 har det successivt blivit svårare att få stanna i Sverige. Runt år 2000 fick cirka 50 procent av de asylsökande stanna. Sedan har asyltalet kommit att bli extremt lågt i Sverige I Danmark har över 20 procent fått stanna. I Sverige bara 1 procent Det är ofattbart lågt. Flykting-och migrationspolitiken är det mest erbarmliga i den vägen som skapats. Det är extremt svårt att få stanna enligt den nya lagen. Flyktingarna som kommer, möter en nära nog patologisk misstro. Även om det nya systemet med migrationsdomstolar är mycket bättre än systemet vi hade tidigare, är det en stor besvikelse. Det är fortfarande stor risk för rättsförluster.

Avgörande frågor för Migrationsverkets handläggare just nu är var familjen vistades de senaste åren. Huruvida den vistades i Kosovo till oroligheterna i mars 2004. Om familjen vistades i Kosovo fram till flyttningen till Sverige, är det en positiv faktor för att få stanna.

I lördagens panel satt Lena och Poul Sanver i Länderkommittén från fd Jugoslavien flankerade av t v författaren och romexperten Irka Cederberg och t h romkännaren Ingrid Schiöler.

Avslutande panelsamtal
Maria Al Faris, Irka Cederberg, Lena Sanver, Poul Sanver och Ingrid Schiöler

POUL: Länderkommittén är den enda organisationen i Sverige som jobbar med att hjälpa enskilda och med famljer som avvisas från Sverige. Andra organisationer arbetar inte för romerna.

INGRID: Var är Röda Korset ? Det finns en anti-ziganism också inom organisationerna.

NÅGON I PUBLIKEN: Om de romska organisationerna i Sverige kunde tag i hjälpinsatser för landsmännen i Serbien och Kosovo, Då skulle alla svenskar med organisationsreflex haka på. - Kontakta kyrkorna !

IRKA: Det har väl hänt några gånger att svenska romer agerat.

INGRID: Det har varit flera försök i den riktningen, som inte fått någon respons från massmedierna.

POUL: Sverige och Tyskland skickar nu tillbaka ashkalier och egyptier. De romer som avvisas har ju bara en enda tanke, att komma bort från helvetet. Att komma tillbaka till Sverige. Det tar tid att omorientera dem att acceptera att stanna där. Ett problem är att vi skapar en förhoppning varje gång vi gör en insats. Det blir lätt falska förhoppningar.

INGRID: Det SKULLE gå att organisera kontakter med dem som blivit avvisade.

POUL: De som lever gömda, de har fått avslag i fler instanser. Det ska till nya omständigheter för att kunna göra nya ansökan. Med den nya lagen har man avskaffat möjligheten att överklaga efter att man fått sista avvisningsbeslutet. - Förhållandena bland Kosovos romer är komplicerade. Utifrån såg man konflikten och kriget 1998 - 1999 som svart och vitt. I och med NATO:s intåg, blev romerna förträngda från Kosovo. Mediernas beskrivning var ensidig Man missade att beskriva från alla sidor. Det finns egentligen inga offer eller förövare. Alla var både offer och förövare. Det är svårt att i efterhand gå in och tvätta bort dessa förenklade beskrivningar.


Ingemar Gustafsson



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket