Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2006-05-02
Uppehållstillstånd - vad händer sedan?

Integrationsdag arrangerad av Föreningen Glokala Sjuhärad Immigrant-Institutet i Borås lördagen den 22 april 2006.


Fr v i panelen Liisa Larsson, Morgan Hjalmarsson, Pelle Pellby, Michael Williams och Seroj Ghazarian

Kort inledning av Glokala Sjuhärads ordförande Åke Widfeldt och moderatorn Christer Wikner.

Maria Al Faris, kampanjen Lila Vågen:

- Glöm inte att 15.000 flyktingar i Sverige fortfarande saknar uppehållstillstånd. Länderkommitten för Forna Jugoslavien med Lena och Poul Sanver vill påminna om det aktuella uppropet för minoriteter från Kosovo. Man använder denna beteckning istället för att enbart tala om begreppet romer, vilket har olika innebörd i Sverige jämfört med i gamla Jugoslavien. Länderkommitten bjuder in alla intresserade att som vittnen göra en organiserad resa till Serbien och Kosovo för att där uppleva den miljö som möter dem som utvisats. Ett seminarium planeras i Borås i oktober 2006 för att redovisa intrycken och bilda opinion för minoriteternas sak och för dem som kämpar för deras mänskliga rättigheter. Mer information om kampanjen finns på hemsidan www.landerkomitten.p.se

Michael Williams, ordförande i FARR:

- Vi lyckades egentligen inte med påskuppropet. Istället fick vi som kompromiss den tillfälla lagen för uppehållstillståndsgivande från november 2005 till mars 2006. Med kort varsel tillkom en komplicerad lagstiftning. "Humanitärt angeläget" blev det nya incitamentet för tillståndsgivning. Kring detta begrepp fanns tolkningsfrihet. De som skulle få stanna var barnfamiljer, sådana asylsökande som det inte gick att verkställa utvisning för, samt de fall vars status var osäker. En del hade sökt i fel system och blev lidande av det. Dublinärenden fick rådet att söka uppehållstillstånd igen från hemlandet.

- De flesta som kommer från centrala och södra Irak får permanent uppehållstillstånd. Om en person i en familj är straffad, är principen att detta inte ska drabba resten av hans familj. "Några år" tolkas som "inte mindre än två år". Bland afghanerna har nästan alla stora chanser att få stanna. Fler positiva beslut kommer nu. Migrationsverket har skött sig bra på det hela taget. Beviskraven är inte så höga som tidigare.

- Det är viktigt att hela landet tar ansvar. Budgetpropositionen i riksdagen gav nyss nya pengar till kommunerna för extra mottagande. Vi kan därför hoppas på att fler kommer att säga ja. Nya människor i en kommun skapar ändå nyanställningsmöjligheter. Nu kommer nya språkgrupper. Jag vill uppmana frivilligorganisationerna och även kyrkorna att göra ytterligare insatser. Det handlar om en ansvarsfråga mot alla dessa människor som vill komma igång med sina liv. Det funkar inte att resonera som man ibland gör i kommunerna - om man inte kan ta emot på det standardmässigt bästa sättet, säger man hellre nej.

- Man talar om pengar istället för att utgå från individen. Vi måste göra vad vi kan för att synliggöra individerna. I detta gäller det att hitta rutiner för sekretesslagstiftning som fungerar så bra som möjligt för individen. Det finns tyvärr inte så många som tar ett övergripande ansvar för människor.

- Valideringen av yrkes- och studieerfarenheter är mycket eftersatt. Vi bör skämmas för de oerhörda misslyckanden det svenska samhället gjort sig skyldigt till gentemot människor med stora erfarenheter och kunskaper från sin bakgrund. Vi måste skapa bättre system för detta än vad vi nu har. Särskilt katastrofalt är det när man tänker på att andra generationens invandrare kommer att prestera och lyckas sämre, om deras föräldrar är utanför i samhället.

- Hälsovårdsinsatser bör göras så tidigt som möjligt. Det sätts alltför sällan in terapeutiska åtgärder för att hjälpa människor som mår dåligt. Detta trots att staterna undertecknat avtal om att man ska medverka till rehabilitering av krigs- och tortyrskadade. Röda Korset gör viktiga insatser för torterade. Nära en fjärdedel av alla flyktingar anses ha varit utsatta för någon form av tortyr.

- Det är motsägelsefullt att OECD säger att Sverige är så oerhört integrationsvänligt samtidigt som vi har Europas mest segregerade bostadsmönster. Någon har sagt: "Flyktingarna behöver inte en bostad. De behöver ett hem".

Seroj Ghazarian, frivilligarbetare från Göteborg:

- Den strukturella diskrimineringen lever i oss och mellan oss individer. Dock kan också samma system som diskriminerar en person samtidigt gynna en annan. Tidigare engagemang för asylsökande i Göteborg har övergått till den nyare organisationen "Ingen Människa Är Illegal". De flesta aktiva idag är ungdomar mellan 16 och 25 år.

- Flyktingar är avskilda och lever i en egen bubbla. Det förekommer mycket av missriktad välvilja mot dem. Man fråntar individen eget ansvar och eget initiativ. För många är den enda identiteten att vara gömd flykting. Många som plötsligt får uppehållstillstånd efter flera års väntan och kamp känner en enda stor tomhet. Samhället har gjort uppehållstillståndet till ett mål i sig, när det i själva verket borde vara bara ett medel. Efteråt känner flyktingen att det permanenta uppehållstillståndet inte egentligen var lösningen. Det som händer är att personen från att ha varit gömd flykting istället blir flykting och socialhjälpstagare. Den enda starka identiteten i samhället fortsätter att vara flykting eller invandrare.

- I Sverige har stora välfärdsorganisationer och institutioner byggts upp utifrån förhållanden som rått i det här samhället. De människor som nu tas emot hamnar lätt mellan systemen. De hittar inte någon riktig väg in i samhället. Det är inget fel på systemet i sig självt. Men det är inte skapat för att ta hand om den typen av människor som många av flyktingarna utgör. De har många gånger levt i sina länder under fruktansvärda förhållanden, liksom under den tid de kanske varit gömda, och de har helt andra prioriteringar för sina liv än representanterna för det svenska systemet kan föreställa sig. Dessutom förutsätter systemet människor med inkomst och människor som kan läsa. I verkligheten kommer människor, som överhuvudtaget aldrig har jobbat i Sverige, till kommunerna. Vissa kan inte läsa och skriva. Vi möter en grupp som inte fungerar enligt normen. Det svenska systemet försöker arbeta som om alla beter sig som normen. Intressant är också att tänka på vad Andreas Carlgren i Integrationsverket nyss skrev: det är inte invandrarna utan de gamla svenskarna som är bland de mest avvikande och annorlunda om vi ser det i ett globalt perspektiv.

- Tjänstemän arbetar i politiskt styrda organisationer. Det blir en rundgång när det gäller ansvar. Politikerna har ansvar och bestämmer tjänstemännens uppdrag. Detta samtidigt som tjänstemännen ofta ser problemen närmare och har ett ansvar att verka för att förändra sina roller, så de kan göra mer.

- Alldeles för många invandrare läser vidare, till exempel på gymnasial A- och B-nivå utan att veta vart det leder. En del slutar själva att tro på att de kan bygga upp ett eget liv.

- Ofta är det lärarna på SFI som först upptäcker att det är något som inte stämmer hos personer de lär känna i klassrummet. Kanske kommer det att gå fem år efter ankomsten till Sverige eller efter uppehållstillståndet, innan flyktingarna söker hjälp.

- Det är 16 procent lägre sysselsättningsgrad bland flyktingar än bland svenskar. Jämfört med svenskfödda har de lägre lön. Vi har aldrig funderat i banor av att det är den inhemska majoriteten som är det största hindret för integration. Invandrarna har sämre nätverk. Integrationsarbetet handlar om att bygga nätverk mellan människor. Om att skapa möten mellan människor.

- Diskriminering och segregation går i arv i form av fattigdom.

- Det talas så mycket om att samverka för integration. Systemet får istället lätt effekten av att istället motverka denna. Samverkan kräver inverkan - inte bara samvaro! Det krävs att man tänker i nya banor. Det finns fler än kommunerna som har kapacitet att göra en insats. Frivilligorganisationerna ska ha samma möjligheter.

- De små kommunerna har avvecklat flyktingmottagningarna. Flyktingarna flyttar därför ofta till stora kommuner och skriver in sig hos bekanta och släktingar.

- Varför agerar inte samhället mer regionalt ?


Ett 60-tal personer bevistade integrationsdagen i Immigrant-institutet i Borås. Till vänster syns bl a Annika Beckung från Kyrkornas Flyktingrådgivning och Anne-Marie Ekström, riksdagsledamot (fp). Mitt i bilden: kommunpolitiker Lennart Andreasson (v), Borås.

Pelle Pellby (s), vice ordförande i kommunstyrelsen i Marks kommun:

- När vi från kommunledningen ställde frågan till relevanta förvaltningar angående möjligheten att ta emot ett extra antal flyktingar, fick vi till svar att det mest bara funnits problem och bekymmer med dem som kommit förut. Vi har skickat frågan på remiss en gång till. Beslutet att säga nej till extra flyktingar i Mark är därför inte definitivt. I den frågan kan jag prata för de flesta. Kommunerna i Sjuhärad som helhet har väldigt olika förutsättningar. Kan de samverka ? Jag tar med mig frågan igen till Kommunalförbundet och frivilligorganisationerna.

- Vi har klarat flyktingmottagandet en gång med bosnierna. Vi kan klara det igen. Vi har fungerande barnomsorg, skola, SFI-verksamhet samt samarbete kring praktikplatser.

Morgan Hjalmarsson (fp), kommunalråd i Borås stad:

- Bara 25 kommuner av landets 290 har sagt ja till extra mottagande. Borås är en av dem som ställt upp solidariskt. Jag sticker inte under stol med att det innebär problem. Det kostar pengar och vi måste anställa folk. Kanske kommer det i verkligheten att bli fler än de 282 vi hittills sagt ja till. Tänk om det kommer 400! Pengarna vi får från staten räcker kanske ett och ett halvt år. Sedan blir det kommunens eget ansvar. Då handlar det om att få tillbaka jobben vi förlorat. Jobben är nyckeln till integration. Att skaffa jobb är en rikspolitisk fråga. Det är omoraliskt att en miljon människor i landet går utan arbete.

- Vi har försökt påverka genom Sjuhärads kommunalförbund.

Lennart Andreasson (v), kommunpolitiker Borås:

- Man måste se invandrarna som en resurs och inte som en belastning. Borås stad har gott om pengar och bör klara den nya satsningen utan problem.

Liisa Larsson, chef för Introduktionscenter i Borås stad:

- Det är viktigt i en kommun att samverka. Att titta inåt. Frivilliga har hjälpt AB Bostäder att hitta lägenheter. Vi är på god väg att lösa bostadsproblemet. Vi vill särskilt tacka Kyrkornas Flyktingmottagning för all konkret hjälp.

- Det finns en stor tröghet i kommunerna som helhet att bestämma sig för att ta emot flyktingar eller inte. Vi känner att vi måste ta vårt ansvar i Borås och göra tuffa prioriteringar.

- Vad vi saknar är vården. Flyktingarna kan många gånger inte själva beskriva vad som saknas. Vi behöver läkare som tillsammans med individerna själva gör planeringar för det som behöver göras. Vi behöver alla mycket stöd och hjälp. Också vi som tjänstemän. Rehab är viktigt. Vi i kommunen har inte kompetens att själva avgöra hur sjuka eller hur friska dessa personer är.

- Många utlandsfödda behöver en extra skjuts för att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens SIN-förmedlare gör där ett jättebra jobb.

- Kommunens näringsliv har en viktig roll. Att de inte är mer aktiva beror inte på ovilja. Det har att göra med mycket rädsla.

Annika Beckung, SFI-lärare och Kyrkornas Flyktingrådgivning, Borås:

- Våra SFI-elever i Borås kommer till en skolenhet där det bara finns personer med invandrarbakgrund. Vi tycker att Kunskapens Hus i Mark har en stor fördel där det är blandat och där SFI-eleverna har möjlighet att träffa svenskar under dagtid. Det borde finnas bättre möjligheter för våra elever att tala språket.

- Det är mycket viktigt att man räknar med oss frivilligorganisationer. I många fall skulle vi kanske ha bättre möjlighet att ta vara på människor. Om man verkligen vill ta vara på vårt engagemang, borde man visa det konkret från kommunens sida och inte som skett två år i rad, halvera det kommunala bidraget till Kyrkornas Flyktingrådgivning.

Maria Johansson, introduktionssamordnare i Svenljunga kommun:

- Vi har tackat ja till att utöka mottagandet från 30 till 43 personer under 2006. För oss är det viktigt att samarbeta med vården. Många känner stor oro för sina barns hälsa. Det gäller att komma in i ett tidigt skede.

Karl-Göran Ekstener, f d kommunstyrelseordförande i Tranemo:

- Vi ska säga ja till 56 stycken i Tranemo. Detta trots att våra förvaltningar varit skeptiska. Det har gällt för oss politiker att se till att resurserna hamnar där behoven finns. Vi behöver faktiskt folk till industrin. Just nu är det 50 lediga jobb i norra Tranemo. Också har vi ett tjugotal lediga lägenheter i kommunen. Det är också viktigt att påpeka att varje ny invånare genererar pengar till kommunens verksamhet .

Jan Sjödin, Företagarna i Borås:

- Vi accepterar inte svart arbetskraft. Jag representerar småföretagarverksamheten. Kom till oss. Vi är angelägna om att få kontakter med människor från olika länder som kan olika yrken. Ett bra sätt är att validera deras kunskaper.


De övriga paneldeltagarna lyssnar intresserat till Pelle Pellby från Mark.

Gustav Fridolin (mp), riksdagsledamot:

- Det är viktigt att bli sedd. Mycket av problemen kring integration handlar om att vi inte ser varandra.

- Vi ska inte glömma de erfarenheter vi förut gjort i integrationsarbetet. En del av dem som nu får uppehållstillstånd har kanske varit i Sverige och uppehållit sig illegalt fyra, fem, sex år. De har bott här länge och rotat sig. Är redan en del av vårt land. Det bästa vore om ett uppehållstillstånd - när det väl kommer långt om länge - inte vore något jättedramatiskt.

- Många av dem som nu fått stanna saknar trygghet och bekräftelse. De är nerbrutna, trampade på och har inte blivit sedda. Många har levt gömda. Har varit och är fortfarande misstänkliggjorda. Att tro att de plötsligt blir integrerade så fort de fått uppehållstillståndet, vore att tro för mycket. Vi måste jobba mycket för att stötta människor som blivit kränkta och felaktigt behandlade.

- Flyktingarna är sinsemellan väldigt olika. De utgör inte någon homogen grupp. Det gäller att hitta individuella lösningar för dem. För detta krävs olika huvudmän. Vi behöver få in fler folkrörelser och frivilliga. Personer och organisationer som börjat hjälpa och stötta under asyltiden måste få fortsätta efter kommunplaceringen. Vi vill jobba mot företagen - kan de vara med i aktivt stöttningsarbete ?

- Det första mottagandet av en invandrare i Sverige borde bli något annat än vad det är nu. Det osynliggörande och misstänkliggörande som sker tidigt i det nuvarande systemet, är svårt att förändra. Istället för hela den långsamma proceduren av kompakt misstroende, borde flyktingarna tas emot på ett helt annat sätt, som dem de är. Om vi hade någon form av flyktingmottagning vid gränsen, skulle man verka för att göra människor sedda, hörda och synliggjorda. En vision som jag har är att människor direkt skulle kunna antas som arbetskraftsinvandrare, så att mycket av de negativa effekterna kunde undvikas.

Anne-Marie Ekström (fp), riksdagsledamot:

- Jag hoppas att företagen jobbar mer för att anställa. Det är en form av strukturell diskussion vi har här. Hela debatten beror på att det saknas jobb. Integrationen är ett dubbelsidigt begrepp. Ansvaret ligger inte bara på en part.

Miguel Benito, föreståndare för Immigrantinstitutet:

- För tjugo år sedan var jag emot beslutet om att kommunerna skulle åläggas ansvar att ta emot flyktingar. Idag bör man inte slippa undan ansvaret för det beslutet.

- Det vore nyttigt om riksdagsmän som Gustav Fridolin kunde göra praktik någon vecka på Migrationsverket och delta i besluten där och tjänstemän samtidigt praktiserade i riksdagen för att se perspektiven från det hållet.

Christer Wikner, kyrkoherde i Toarp och moderator för integrationsdagen:

- I grunden måste integrationen bygga på en humanistisk människosyn. Medmänniskan måste bli sedd. I bibeln finns många ställen där det talas om vårt ansvar att ta hand om främlingar, änkor, faderlösa och de små och ringa.

Christer Wikner läser som avslutning dikten INOM DIG FINNS ETT ÄRR. Den diktsamling där denna dikt finns med överlämnas som present till de medverkande av Glokala Sjuhärads sekreterare Solveig Lind-Josefsson.

Stanislav Rajkovic (på gården utanför Immigrantinstitutet på väg hem):

- Sådana här möten borde hållas i Sjuhärads kommuner någon gång i månaden. Det räcker inte med en gång. Dialogen behöver upprepas många gånger och många fler behöver komma med och uttrycka vad de tänker.


Integrationen flödade intensivt under kaffepausen i Immigrant-Institutet.


Ingemar Gustafsson



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket