Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-10-11
Jag har anlänt. Jag är hemma.

Los Angeles, 9 oktober 2005 (BuzzFlash, 10 okt. 2005)

Det var med stor ära och ödmjukhet i närvaro av en helig man, Thich Nhat
Hanh, jag befann mig i dag i MacArthur Park, det spansktalande hjärtat
av Los Angeles.

Tha^y (lärare), som han kallas, är en buddhistmunk som arbetade under
Vietnamkrigets dagar för att skapa fred och försoning till Norra och
Södra Vietnam. Han nominerades till Nobels fredspris av Martin Luther
King jr. Han går med en utstrålning av fred och mottaglighet omkring sig.

Varje dag gör vi något, vi ÄR något som måste innefatta fred. Om vi är
medvetna om våra liv... vårt sätt att se på saker, då vet vi hur vi ska
skapa fred i ögonblicket, vi är levande.
Thich Nhat Hanh

I det tal jag höll i Riverside Church, New York, på årsdagen av av
Caseys död - som också var 37:e årsdagen av Martin Luther Kings död -
sade jag: "Vi måste alla göra något för freden varje dag." Nu vet jag
att det inte är nog. Vi måste leva fred, förkroppsliga fred om vi
verkligen vill fred på jorden. Hela våra liv måste innefatta fred, inte
bara en handling om dagen.

VARJE STEG ÄR FRED.

Det var temat för dagens vandring i MacArthur Park. Tha^y påminde oss om
att närvara i nuet, ta varje steg i fred och medvetande om att vi
vandrar på jorden i fred. Kärleksfullt förmanade han de hundratals
människor som slutit upp för att höra honom vittna, att uträtta allting
i fred - att äta, gå, tala, andas, sova, arbeta, leka... Inga hårda ord,
inga häftiga utbrott. Denna förmaning gick direkt in i märgen, då jag
varit så "stridbar" i min kritik mot Bush-folket och deras jakt på makt,
girighet och destruktion. Det måste finnas en bättre väg om vi på allvar
vill att vårt land ska leva i evig fred och inte evigt krig.

JAG HAR ANLÄNT. JAG ÄR HEMMA.

Det var den första skylten vi passerade, när vi börjat vår vandring.
Tha^y bad oss upprepa dessa meningar vid varje steg vi tog. Varje
ögonblick vi lever anländer vi i det närvarande nuet. Så många
konflikter har jag sett, så mycket kamp i vår värld eftersom vi inte
lever i denna sekund. Vi oroar oss över nästa ögonblick och sörjer det
förgångna. Camp Casey lärde mig att leva varje ögonblick i nuet. En av
orsakerna till hur jag lyckats behålla lugnet mitt i denna strida ström
av problem och ondska, är insikten på Camp Casey om att jag inte kunde
kämpa mot strömmen av mitt liv och mitt öde, lika lite som jag kunde
föra min son tillbaka från de dödas rike. Varje stund av varje dag är
vår dyrbara ankomst och vi borde hedra vart ögonblick. En annan helig
man, Jesus, sade: "Varför oroa sig för morgondagen? Var dag har nog av
sin egen plåga."

JAG ÄR HEMMA.

Jag mötte en ny vän i dag. Jewel, vars son var sjukskötare vid fronten i
Irak och som har försökt begå självmord tre gånger sedan han återvände
från smärtornas öken. Den Förtvivlade Modern, utom sig av oro, sade att
om inget görs och hennes son inte får någon hjälp så dör han. Hans
överordnade beviljar honom inte en diagnos för posttraumatisk stress, så
han får inte den behandling han så desperat behöver. Jewel är buddhist
och jag sade till henne: "Du inser att din son dog redan i Irak." Hon
svarade: "Vi har alla dött på grund av detta krig." Och hon har rätt.
Den 4 april 2004 dog Cindy Sheehan, samtidigt som Cindy Sheehan föddes.
Den döda Cindy Sheehan levde för hem och familj. Hon skötte ett prydligt
och städat hus, lagade måltider, tvättade familjens tvätt, underhöll
gäster, skrattade mer än grät, jobbade på en rad arbetsplatser och
hennes familj betydde hela världen för henne. Hon levde ett avskärmat
liv, fyllt av Thanksgivings och julaftnar och födelsedagar. Den Cindy
som föddes fjärde i fjärde 2004 älskar fortfarande sin familj lika högt,
men vet nu att den mänskliga familjen också är värd att kämpa för. Den
livslånga kallelsen för fred med rättvisa är värd att lämna hemmet för
(det är ju bara ett annat skal för att hålla din själs snäcka varm och
torr) och resa från hem till hem varhelst hon är. Jag ber för Jewel och
särskilt för hennes son. Tragiskt nog är deras berättelse alltför vanlig.

FÖR ATT SAMLA FOLKET BEHÖVER REGERINGAR FIENDER. DE VILL VI SKA KÄNNA
OSS RÄDDA, HATA, SÅ VI SLUTER UPP BAKOM DEM. OCH OM DE SAKNAR EN VERKLIG
FIENDE UPPFINNER DE EN FÖR ATT MOBILISERA OSS.
Thich Nhat Hanh

När jag sökte efter citat av min nyvunna vän, träffade jag på detta.
Något som blivit mitt tema i månader. Under det fruktansvärda krig som
Tha^y bekämpade hette fienden "kommunism". I det onda krig vi bekämpar i
dag heter fienden "terrorism". Nyligen läste jag i en
opinionsundersökning att bara 13 procent av amerikanerna fruktar en
terroristattack. Krigsmaskineriet och folk som tjänstgör där i vår
regering börjar känna sig lite rädda själva över att inte förmå det
militärindustriella komplexet dra in blodspengarna, så George och hans
vänner måste hitta en ny fiende vars förbrytelser är gränsöverskridande
och saknar nationell uniform: fågelinfluensan. Vilken person som inte
bockar för krigsmånglarna ser militären som första utväg, när en
hälsofara hotar? Istället för att kalla in nationalgardet (som för
övrigt är fullt upptagna med att kriga, döda och dödas i Irak) borde
inte läkarkåren vara första instans? Statens nya fiende skulle alltså
vara sjuka Fåglar, vi själva skall vara fruktansvärt oroliga varje gång
vi nyser och be en bön att vår regering frälser oss från fler imaginära hot.

I förra veckan stod George Bush inför nationen och förklarade att
situationen bara kommer att bli allt värre i irak under de kommande
månaderna. Varför låter vi honom slippa undan? Häromkvällen jämförde han
Irak med andra världskriget. Varför tillåter vi att våra "ledare"
fortsätter offra vår ungdom åt krigsmaskinen? Krig upphör när vi som
föräldrar, lärare, religiösa företrädare, bröder, systrar, äkta makar,
vägrar tillåta våra kära gå ut i krig och slaktas. Jag skulle ha vägrat
tillåta Casey fara till Irak, klippt till honom och tagit honom till
Kanada eller tillräckligt långt bort från krigsmonstret. Det är försent
för oss. Men inte för er.

ATT GÅ PÅ VATTEN TROR MÅNGA ÄR ETT MIRAKEL. JAG TYCKER DET ÄR ETT
MIRAKEL ATT GÅ PÅ JORDEN I FRED.
Thich Nhat Hanh

Om vi inte lär oss göra det, är vi som folk, tja... helt körda. Ett
rejält jobb har vi gjort med att identifiera problemet med detta
vansinnigt kriminella krig. Men hur går vi nu vidare? Jag har vigt mitt
liv och Caseys liv åt freden.

Vi behöver inte "strategisk plan" för att lämna Irak. Vi behöver bara
därifrån. Vi behöver inse att Irak inte är vår femtioförsta delstat och
läta dem leva i fred.

Hur då? Låt oss i i varje steg avlägsna oss från dödandet, det eviga
kriget och ta varje steg i fred på väg till svaret. Kom med i arbetet
för fred, i fred.

VAR fred.


Cindy Sheehan
Översättning gjord av Jan Viklund


Ursprungligen publicerad på svenksa på Gandhi TODAY, och på engelska på http://www.buzzflash.com/contributors/05/10/con05374.html




Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket