Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-05-22
Samtal mellan svenska och israeliska ungdomar

Mellan den 1 och 8 augusti förra året deltog jag som ungdomsledare i ett fredsläger utanför Ulricehamn i Västergötland. Deltagarna var mellan 14 och 23 år och var både tjejer och killar från Sverige och Israel. Syftet med lägret var främst att skapa en neutral mötesplats för judiska och arabiska ungdomar från Israel, men också att de svenska ungdomarna skulle lära sig mer om situationen i Israel.

Lägret arrangerades huvudsakligen av Ulricehamns fredsförening och FN-föreningen i Borås, med stöd från bl.a. Utrikesdepartementet. Jag är övertygad om att detta fredsläger var en givande, intressant och rolig upplevelse för alla inblandade, inte minst mig själv. Vi lärde känna varandra, diskuterade fredsfrågor och konfliktlösning, badade, paddlade kanot, hade israelisk kulturkväll och kräftskiva.
De israeliska deltagarna på lägret tillhör en israelisk fredsorganisation för ungdomar vid namn Reut-Sadaka (vilket betyder vänskap både på hebreiska och arabiska). Organisationen, som är unik i sitt slag i Israel, arbetar bl.a. med mötesgrupper med judiska och arabiska ungdomar.

All organisation och alla aktiviteter inom Reut-Sadaka bygger på jämlikhet mellan de två folkgrupperna, liksom mellan könen. Många av aktiviteterna drivs som ettårsprojekt av ungdomar från båda folkgrupperna, som under tiden bor i kollektiv tillsammans – en helt unik företeelse i det annars segregerade Israel.
Under lägret deltog jag i en samtalsgrupp med några av de äldre ungdomarna. Alla israeler i min grupp bodde tillsammans i ett kollektiv i Jaffa, och de som var judar var också vapenvägrare ( i Israel är tre års värnplikt obligatorisk för samtliga judar av båda könen). En av dem skulle, veckan efter lägret, förmodligen hamna i fängelse för detta.
Den sista dagen på lägret hade vi ett samtal då vi diskuterade olika tänkbara lösningar på konflikten mellan israeler och palestinier, och vad vi kan göra på olika nivåer: som individ, grupp, land eller internationell organisation. Texten som följer är en sammanfattning av vårt samtal, gjord efter mina anteckningar från tillfället.
Samtalsdeltagarna var:
Eihab, 21 år, israelisk arab
Raz, 19 år, israelisk jude
Oren, 18 år, israelisk jude
Mai, 18 år, israelisk judinna
Osnat, 19 år, israelisk judinna
Kalle, 20 år, svensk
Sebastian, 18 år, svensk
Ewa, vuxen (ledare), svensk
jag själv, Charlotta , 20 år, svensk
Vad kan vi i Sverige och Israel göra åt situationen?
Oren:
- Information till folket, insamlingar till humanitär hjälp i de ockuperade områdena… Jag har svårt att säga, för jag vet inte om det jag själv håller på med är rätt. Hur ska jag kunna säga till någon annan vad som behöver göras?

Mai:
- Vi har problem med utländska aktivister som kommer till Israel och tror att de vet hur de ska lösa problemet. De sitter och demonstrerar i en vecka, och sedan åker de hem och tror att de har räddat världen. Det är nedlåtande mot oss. Det är bättre om de försöker göra något åt sina egna samhällen istället…

Eihab:
- Jag tror inte att den svenska regeringen kan göra något, egentligen. Om Sverige skulle bryta den diplomatiska kontakten med Israel… jag vet inte om det skulle hjälpa.

Mai:
- Vi jobbar ju utifrån individer. Sedan sätter vi ihop individer till små grupper. Men jag vet inte hur man ska ta det till det större grupp-planet. Hur man ska få folk i Israel engagerade i frågan på riktigt. Ett sätt är att göra reklam och få med de stora massorna. Eller så kan man gå den långa, hårda vägen och jobba med en individ i taget, lära känna dess innersta rädslor och behov. Jag tror inte på reklam, egentligen. Stora demonstrationer som får mediautrymme – det är reklam. Jag tror inte att det fungerar.

-Men å andra sidan kommer det att ta hundra år att få till stånd en förändring om man arbetar med individer! Det är det som gör mig ledsen och frustrerad, för människor dör, och kommer fortsätta att dö, under tiden. Om jag får barn kanske de kommer börja få det bättre när de är trettio…
Det kanske fungerar med reklam ändå, vi kanske bara inte har hittat den perfekta formen än… Jag vet inte.

Raz:
- Jag tror att hopplösheten är ett stort problem. Det grundas hos individen. Man kan alltid se en massa dåliga saker om man vill det, men man kan också se bra saker om man vill det.

Mai:
- Det är som att Israel går två steg framåt och ett tillbaka hela tiden. De yngre ungdomarna här har nåt att jobba med, jag ser att de utvecklas. Det är vad som ger mig hopp. Samtidigt, när man ser på hela historien, så har ingenting hänt. Det är därför jag förlorar hoppet, för att det känns som att ingenting går att ändra.

Sebastian:
- Vi lever ju inte i Israel, det är inte vår konflikt egentligen. Men jag ser det som att bry sig om Israel-Palestinakonflikten är en del av att bry sig om rättvisefrågor i allmänhet –även i vårt samhälle. Rent konkret tror jag vi kan samla in pengar, t.ex. Men jag tror även att det är viktigt med demonstrationer, om inte annat för att hålla vårt hopp och vår glöd uppe. Jag tror också att det är viktigt att sätta press på den svenska regeringen, som ju blir mer och mer Israel-vänlig…

Eihab:
- När man lever i konflikten, som vi gör, är det svårt att se helhetsbilden. Det är svårt att se en lösning som fungerar. Jag kom hit till Sverige för att jag vill lära mig mer. Jag tror att ni lättare kan bedöma konflikten på avstånd. Jag vill lära mig av hur ni ser på konflikten, vad ni tror och tycker om den. Det är lättare för oss att gå till en tredje part för att se den bästa lösningen. Jag tror att vi kan lösa konflikten med kunskap och utbildning. Men tyvärr har folket i Israel inte de här sakerna. De ser inte att det ligger i deras intresse att skapa fred.

Ewa: - Varför fortsätter konflikten?

Eihab:
- Israel köper vapen från USA och europeiska länder. Det är skrattretande när länder å ena sidan skickar pengar för att hjälpa folket på de ockuperade områdena, och samtidigt säljer vapen till Israel.
Dessutom är många arabiska länder monarkier, och de är inte intresserade att Palestina blir demokratiserat, för det kan starta demokratiska rörelser i deras egna länder, och på så sätt skada dem själva.

Raz:
- Men konflikten kommer ju från folket självt. Det är ju de som slåss. Kan inte folket självt bestämma nåt?

Eihab:
- Jag tror inte det. Jag tror att människor i allmänhet vill leva i fred och trygghet, att deras barn ska kunna gå ut på gatan och att de ska kunna gå till shoppingcentret. Kanske är det utbildningsproblem. Folk vet inte hur det egentligen är. Men det är ju också ett mediaproblem. De får inte se hela bilden.

Mai:
- Jag håller inte med om att en tredje part kan hjälpa. Det finns ingen neutral part. Alla länder har på ett eller annat sätt intressen i Israel.

Om en person var helt insatt i situationen i Israel, levde där i trettio år, gick igenom utbildningssystemet på båda sidor fullständigt neutralt, utan att vara israel eller palestin, jude, kristen eller muslim, då skulle jag kunna lyssna på den personen.
Men problemet är att vi själva har den här situationen, och vi väljer själva att ha det så här. Om du frågar en jude på gatan: "Vill du ha fred?", så säger han "Ja". "Hur då?" "Inga araber."

(Protester hörs från de andra judarna i gruppen.)

Mai:
- Kanske inte riktigt så då, men ändå. Jag tror att det här är vår konflikt och det ligger på oss att lösa den, särskilt på judarna.

Eihab:
- Det är ett mediaproblem – vad man får se på TV. Jag har Al-Jazira och de arabiska kanalerna, och så har jag israelisk TV. Jag kan jämföra skillnaden.

Mai:
- Nu har man som israel fått tillgång till arabisk TV via satellit. Men det arabiska språket är också så demoniserat, nästan inga judar kan arabiska. Så det är ett problem.

Sebastian:
- Vårt ansvar är att inte sälja vapen till Israel. Vårt ansvar i Sverige, USA, Europa. Vi kan påverka vår regering, och vi måste göra det.

Mai: - Det håller jag med om. Det påverkar oss.

Vi hamnar i en diskussion om att det verkliga problemet är att människorna i Israel inte är politiskt och ekonomiskt jämlika…
Mai:
- Kapitalism bygger på människor. Utnyttjande av människor, om du så vill, men det bygger fortfarande på människor. Om ingen köpte McDonald’s-mat skulle McDonald’s bli tvungna att slå igen. Självklart är det inte jämlikt, men det bygger fortfarande på individer och individers val.

Sebastian:
- Det är inte så. Det bygger på grupper. En individ kan knappast ändra något, men en grupp kan.
Eihab:
- Ibland bestämmer samhället över dina val och begränsar dem. Men i slutändan är valet alltid upp till individen. Och dessutom, vilka är kapitalisterna? De är en del av samhället, precis som alla andra. Vi kan påverka dem. När de rika är barn kan vi påverka dem precis som vilka andra barn som helst.
Sebastian:
- Men kapitalisterna är en del av problemet. De israeliska kapitalisterna kan anställa fattiga palestinska arbetare, utan fackliga rättigheter, och på så sätt göra dem ännu mer underordnade.

Raz:
- Det är precis det de inte kan! Om de kunde det skulle de vara de första som garanterade att palestinierna skulle kunna komma oskadda till och från arbetet. Det skulle t.o.m. kunna vara en hjälp på väg mot en lösning av konflikten. Vem som än vinner på det här, så är det inte en israel. Den personen finns inte i Israel.

Oren:
- Det är sant. De riktigt rika bor inte ens helt och hållet i Israel. Det kan man se i Likudpartiet, t.ex. Men… det är svårt att säga vem som vinner på konflikten.
Sebastian:
- Jag tror fortfarande att vi i Sverige kan göra något. Vi kan jobba emot svenska organisationer som stödjer ryska judar ekonomiskt, för att de ska kunna åka ner och bosätta sig på de ockuperade områdena, t.ex. De säger att de vill bo i det Heliga Landet….

Raz:
- Det finns massor med heligt land som inte ligger i de ockuperade områdena. Om bosättarna verkligen var intresserade av att bo säkert på sin bibliska mark,skulle de ju vara de första att stödja Reut-Sadaka och allt annat fredsarbete! Då kan man fråga sig om det verkligen är deras intresse…

Mai:
- De svenska förhållandena är ett svenskt ansvar. Gör något, engagera dig gärna i det om du vill, men kom inte till Israel och tro att du kan lösa det!


Charlotta Norberg
charlotta_norberg@hotmail.com



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket