Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-05-04
Essä: Om lydnad

Lydnad till auktoriteter är något som värderas högt i alla samhällen. Det är ett sätt för ett samhälle att se till att inte människor gör precis vad de vill hela tiden, på ett sätt som skulle skapa kaos. Vi lär oss från barnsben att lyda olika auktoriteter. Först är det föräldrar, sedan lärare och när man är vuxen finns det chefer. I samhället har vi också politiker och poliser som skall lydas. Lydnad kan skapa ordning i ett samhälle, men lydnad kan också få tragiska konsekvenser, som när det gäller at skada andra människor.

Förintelsen
Förintelsen är världshistoriens största och mest kända massmord. Under andra världskriget, och till viss del tiden före, mördades sex miljoner judar, och ytterligare fyra eller fem miljoner zigenare, handikappade och oliktänkande. Det blir över tio miljoner människor. Det innebär i sin tur att tusentals människor måste varit inblandade i dödandet.

Mördandet gick till på många sätt, som till exempel att köra ut en grupp i skogen och skjuta ihjäl och gräva ned dem. Men de flesta dog i koncentrationslägren, där man efter ett tag snabbt kunde mörda många genom att använda giftgas, och sedan bränna liken i stora ugnar. Det här är ett enormt projekt, betänk om man skulle räkna med alla som mördade, brände, förde register, letade upp och transporterade alla dessa människor.

Förklaringarna är många, bland annat har man talat om nazisternas effektiva propaganda. Men saken är att undersökningar som gjordes efter andra världskriget av psykologer visade att soldaterna i lägren inte var några sadister eller några monster. De var tämligen vanliga män, de hade ofta egna familjer och egna barn. Under rättegångarna uppgav sedan även högt uppsatta nazister att de bara lydde order. Denna ursäkt har man kunnat höra efter fler missdåd under 1900-talet, som massmorden i Jugoslavien och Rwanda.

Song My
Vi kan ta ett exempel mer i detalj. Mellan 1957 och 1975 var det ett krig i Vietnam mellan USA och den kommunistiska norra delen av landet, vars armé kallades Viêt-Công. På morgonen den 16 mars 1968, när Vietnamkriget rasade som värst, steg et kompani amerikanska soldater ombord på helikoptrar som skulle ta dem till byn Song My . Soldaterna var oroliga och nervösa, då detta var första gången de skulle ut i strid. Det fanns dessutom rapporter om att 48e Viêt-Công-bataljonen skulle befinna sig i området, en av de mest fruktade bataljonerna.

En av helikopterpiloterna rapporterade att han såg Viêt-Công-soldater nedanför. Soldaterna hoppade ur sina helikoptrar och började skjuta. De insåg snart att piloten hade haft fel – det fanns inga fiendesoldater. Istället fann amerikanarna ett flertal bybor, alla kvinnor, barn och gamlingar, som lagade frukost över små eldar.

Helt oförklarligt beordrade så löjtnant William Calley en av soldaterna att döda byborna. Fler soldater började skjuta, och blodbadet växte. Amerikanarna samlade ihop och mördade systematiskt alla invånarna i Song My. De föste samman kvinnor och barn i en ravin och sköt dem, och de kastade handgranater in i hyddorna där många gömde sig. Även om ingen känner till det exakta antalet dödade, uppskattas det att mellan 450 och 500 vietnamesiska civila dödades denna morgon.

Milgram och lydnad
Det var frågor som den här som intresserade socialpsykologen Stanley Milgram. Han funderade mycket på vad människor faktiskt skulle kunna göra om någon auktoritet sade till dem att göra något de egentligen inte tyckte var rätt. Han funderade därför ut ett experiment där han skulle testa detta.

Tänk dig nu att du kommer till Milgrams experiment. Du har bara fått veta att experimentet handlar om inlärning och minne. Du får dra en lapp ur en hatt, och får veta att du skall agera lärare i experimentet. Milgram sätter dig framför en låda med ett antal knappar på. Du får veta att de kan ge olika kraftiga elektriska stötar för en annan försöksperson som agerar elev. Din uppgift är att ge allt högre stötar ju oftare eleven svarar fel.

Men i verkligheten så finns det bara en försöksperson i experimentet, och det är den som agerar lärare och ger elstötar. Eleven som skall ta emot stötarna är en skådespelare som inte är kopplad till apparaten. Före experimentet hade Milgram frågat både vanligt folk och experter om hur många procent de trodde skulle gå hela vägen och ge den kraftigaste stöten. Både folk i allmänhet och experter trodde att det skulle vara ungefär en procent – alltså en på hundra.

Tillbaka till experimentet. Mellan eleven som försökspersonen tror får elstötar och försökspersonen med lådan finns en vägg. På andra Ovanför knapparna på lådan som ger stötar sitter det lappar. Över den första står det ”Mild stöt”, längre bort finns en knapp där det står ”Fara: Kraftig chock”, och över den sista finns det bara tre stycken X. Ju värre elstötar som försökspersonerna ger, desto mer skriker skådespelaren. Han klagar också på hjärtproblem och att han vill avbryta. Om försökspersonen tvekar att trycka på nästa knapp säger Milgram att det är viktigt att fortsätta.

Resultatet var förbluffande, då hela 62% gick hela vägen till 450 volt. De flesta hade tvekat, en del var på väg att bryta ihop, men fullföljde ändå. Han ändrade också lite på experimentet några gånger. Om han tog bort väggen så försökspersonen kunde se eleven som fick stötarna, var det färre som gick så långt. Detsamma gällde om två andra personer som låtsades delta i experimentet sa att de vägrade delta mer.

Förintelsen igen
Filosofen Hannah Arendt följde rättegången mot Adolf Eichmann, som var ansvarig för transporterna till koncentrationslägren. Hon menade att Eichmann inte var det monster som han framställdes vara, och det var inte heller soldaterna i lägren, som psykologerna ovan visat. Milgram skrev också

”Även Eichmann mådde dåligt när han reste runt bland koncentrationslägren, men för att delta i massmordet behövde han bara sitta vid ett skrivbord och skyffla papper. På samma sätt kan en man som i ett läger arbetade med att släppa ned giftkapslar i gaskamrarna, säga att han bara lydde order. Det är på så sätt en uppdelning av handlingen; ingen enda man bestämmer att handlingen skall utföras, och behöver därför inte känna sig skyldig. Den person som tar på sig det fulla ansvaret har försvunnit. Kanske är detta det mest karakteristiska för den socialt organiserade ondskan i det moderna samhället”. Stanley Milgram (1976, s183-84)

Song my igen
De amerikanska soldaterna var vanliga amerikanska unga män, det var inget mer speciellt med dem än att de trodde att de för första gången skulle bli inbegripna i strid. När väl den första soldaten börjat skjuta, var det lättare för nästa, och nästa att göra detsamma. När andra gjorde det verkade det vara det normala sättet att handla. De hade också fått en direkt order från sin officer, en auktoritet de lärt sig lyda. De kunde också hävda at de handlade på order, och därmed inte bara lyfta bort skulden inför andra, utan också inför sig själv.


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket