Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-05-04
Porträtt: Barbara Deming

Som i ickevåldsrörelsen som i alla andra områden så är det många människor som faller i glömska och inte får den uppskattning de förtjänat. Det gäller speciellt kvinnor, än idag är det mest män man får läsa om i historieböckerna. En kvinna som har spelat en stor roll för ickevåldsrörelsen – hon är bland de största – men ändå inte fått någon direkt uppmärksamhet är amerikanskan Barbara Deming (1917 - 1984).

Hela Barbaras liv är en imponerande läsning. Hon skaffade sig en universitetsutbildning under andra världskriget, och började sedan sin karriär som filmanalytiker på amerikanska kongressens biblioteket, samtidigt som hon var filmkritiker och skrev egna verk. Barbara regisserade pjäser, föreläste i litteratur och skrev och publicerade romaner och faktaböcker. Bara karriären som författare, skribent och journalist är ett helt kapitel för sig, men här får vi nöja oss med hennes liv som ickevåldsaktivist.

Barbara inledde sin bana som aktivist redan under 50-talet, då hon protesterade mot de orättvisor hon såg i USA och världen. Hon inspirerades snart av Gandhi och Martin Luther King, som båda hade en religiös grund till sin kamp ickevåldskamp. Barbaras familj var religiös, de tillhörde de kristna kväkarna, vilket även grundskolan hon gått i gjorde. Men själv hade hon en ickereligiös grund i sin ickevåldskamp.

Det här med att hennes ståndpunkter inte är religiösa är en sak som gör henne viktig i ickevåldets historia. Det finns andra som gått utanför religionen, som Henry David Thoreau på 1800-talet, och framförallt Gene Sharp som dock kom efter Barbara. Ickevåldsrörelsens grundare var kristna, och rörelsen var starkt förknippad med religion när hon började engagera sig i den på 60-talet.

Det religiösa gjorde att det var många som inte var troende som tvekade i att gå med i ickevåldsrörelsen. Barbara gjorde här en jätteinsats i att ge ickevåldet en grund utanför religionen, så att fler kunde känna sig hemma. För henne var inte ickevåld ett sätt att komma närmare Gud eller ett sätt att följa Guds bud. För henne handlade det om vad som var effektivast.

Hon var egentligen inte emot våld på någon moralisk grund. Hon resonerade istället så här: ” –Jag vill ha ett rättvist samhälle. I ett rättvist samhälle så visar man respekt för varandra. Man respekterar alla andra för att de är människor som man själv. Om jag nu vill ha ett rättvist och respekterande samhälle, måste jag ju också respektera mina motståndare. Om jag inte respekterar dem, så hjälper jag ju bara till att behålla ett samhälle där man inte respekterar varandra.”

Protester Barbara var aktiv i många demonstrationer och marscher om frågor som fred och medborgerliga rättigheter. Hon var med i en grupp som reste till Hanoi under Vietnamkriget och sattes i fängelse många gånger för sina icke-våldsprotester. Några exempel:

1960-talet Protester mot kärnvapenbestyckade Polaris-ubåtar
1961Deltog i fredsmarschen San Francisco till Moskva, och ett möte med Internationella Fredsbrigaden i Europa
1962Protesterade mot testerna av kärnvapen
1962Fredsmarschen mellan Nahville och Washington, med både vita och svarta deltagare
1963Deltar i de svartas protester i Birmingham, som kräver att få samma rättigheter som vita
1964Marschen Quebec-Guantanamo för fred och frihet, mot USAs agerande i Kuba
1965-67Reste runt i Nord- och Sydvietnam för att protestera mot USAs krig mot Vietnam.

Gandhi
Under en resa till Indien började hon läsa Gandhis böcker, och man kan tycka sig se olika saker som hon hämtat från Gandhi. Gandhi såg det som att alla människor var ett – gör du någon annan människa illa, gör du alla människor illa, och alltså gör du även dig själv illa. Eftersom vi alla är ett, ansåg hon också att man inte kan dela upp människor i Vi och Dom.

Man kan också känna igen Gandhi när Barbara säger att man inte skall angripa sin motståndare som person, utan bara angripa vad personen gör. Inte heller här behövde hon någon religiös eller ens moralisk grund i sitt resonemang, även här handlar det om vad som är effektivast. Om man vill omvända en annan människa, är att hota eller använda våld det sämsta man kan göra. Om någon känner sig hotad, kommer denne att vara för rädd för att lyssna på vad man har att säga. Hon menade också att makten hellre ser våldsamma protester, då de kan få folk att se våldet och inte vad de som protesterar har att säga. Att använda ickevåld är därför att tvinga motståndaren att lyssna.

Feminism
Hennes ickevåldskamp ledde också in henne i kvinnorörelsen och feminismen. Hon såg den grundläggande förbindelsen mellan icke-våld, fred och kvinnoförtryck som hade undgått hennes föregångare, Gandhi och Martin Luther King. Barbara ansåg att det var dem som vi älskade som förtryckte oss och att det var nödvändigt att återuppfinna ickevåldskampen varje dag.

Barbara tyckte också att vi hade delat upp saker i manligt och kvinnligt, och att vi borde kunna vara alla saker på en gång, oavsett om vi var man eller kvinna, kille eller tjej. Hon menade att de flesta tyckte att manligt är att stå på sig och hävda sig själv, och kvinnligt är att bry sig om sina medmänniskor.

I ickevåldet sa hon att det manliga och kvinnliga kunde förenas. Att ta till ickevåld är att hävda sig själv, samtidigt som det är att respektera sin motståndare. Som Gandhi så menade hon att ickevåld inte är feghet, det är att stå upp för sig själv. Det är det manliga. Att respektera och bry sig om talade även Gandhi om, det menade Barbara var det kvinnliga. Tillsammans blir det något mer än bara manligt och kvinnligt – det blir mänskligt. Hon ger en unik vision till skapandet av vad Martin Luther King kallade ‘kärlekens gemenskap’. Hon skrev:

”Ickevåldsaktioner är av naturen androgyna. I dem finns de två impulser som länge behandlats som distinkt ’maskulina och feminina’, impulsen av självhävdelse och impulsen till sympati. Här är de tydligt förenade, faktiskt så visar ickevåldet i sin genialitet hur de är odelbara och på så sätt återställer den mänskliga gemenskapen…”

Som sagt så blir man lätt imponerad av allt som Barbara åstadkom under sitt liv. Men samtidigt menade hon att alla människor kan göra något, och att det spelar roll. Hon så också den egna erfarenheten som väldigt viktig – det var inte bara att kunna teorier, utan det man varit med om i livet kan också användas i icke-våldskampen. Hon kunde till exempel till viss förstå de svartas situation som andra klassens medborgare, då hon som kvinna – dessutom lesbisk – ofta fick utstå att bli utestängd för möjligheter som vita män hade.


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket