Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2004-02-24
Stenåldersmyten

I alla fall från och med Romantiken har vi odlat myten om ”Den ädle vilden”, och med samhällsfilosofen Johann Jacob Bachofen, antropologen Lewis Henry Morgan och Friedrich Engels har vår grymma kapitalistiska värld jämförts med stenålderns lyckorike med sin påstådda jämlikhet, frihet, lugna arbetsrytm och sociala frid. I den andan fortsätter Cecilia Viklund i Arena 1/01, där hon jämför bushmänniskan med informationsålderns utbrända dito.

Det är mycket sannolikt att anta att man inte brände ut sig psykiskt ute i bushen. Men något lyckorike lär det ändå inte ha varit. Att man bara arbetade 2-3 dagar i veckan beror inte så mycket på att man var nöjd, utan på att födotillgången var knapp. De bushfolk som antropologer har haft möjlighet att studera levde ständigt på marginalen. Man fick i sig i stort sett exakt så mycket man behövde, för att det inte fanns så mycket mer att få i sig. Det extra arbete som extra föda innebar översteg så att säga vinsten. Så speciellt jämställt var det inte heller, det kan man utläsa direkt ur Cecilias egen artikel.

Kvinnorna stod mycket riktigt för 80% av födan, och också för större delen av arbetet, där barnpassning ingår. Inte ens fick hon det erkännande som det borde ha fört med sig, tvärtom så värderades mannans jakt mycket högre. Mannen var norm även där, att döda djur var finare än att plocka bära och rötter. Det pågår visserligen en ständig debatt, även inom antropologin, huruvida det funnits ett fullständigt jämlikt samhälle, men en majoritet inom antropologin verkar säga nej. Ser man framför sig en skala mellan patriarkat och matriarkat, och börjar vandra från patriarkat så ser man historiskt färre och färre samhällen ju närmre jämlikhet man kommer, och det jämlika finns inga klara exempel på, och därmed inte heller matriarkatet. Exempel på det sista har vi i vår västerländska okunnighet om Den Andre fått kvinnliga gudar och släktskap räknat på mödernet till tecken på matriarkat.

Men trots allt så är de flesta jägar- och samlarsamhällen mer jämlika än mer komplexa samhällsformer. Helt naturligt har man ställt sig frågan, liksom Viklund gör, hur det gick till att gå från det egalitära till det hierarkiska. Ofta svarar man på ungefär sätt som hon gör, med ”-Vi uppfann hjulet”, eller mer precist att vi utvecklade vår redan existerande teknologi och gjorde den till Gud och oss själva till dess slavar. Så långt håller jag med om historieskrivningen, men den lämnar ett logiskt vakuum om nu inte hammare och maskiner har något magiskt i sig som gör att den kan vinna kontrollen över oss. Kopplar vi in Karl Marx ser vi att det inte handlar om teknologin i sig, utan att en samhällsgrupp har tagit kontrollen över den.

Men det är falskt att påstå att vi uppfann dominansen först när vi nått en viss teknologisk nivå. Vi har alltid haft den med oss, från mäns dominans av kvinnor och äldres dominans av yngre. Med förbättrad teknologi ökade också möjligheten för de redan dominanta att dominera mer. Problemet är alltså, som socialekologen Murray Boockhin argumenterat för länge nog nu, socialt och inte teknologiskt.

För att illustrera det tar han exemplet med den afroamerikanske unge eleven på skolbesök på ett museum, som tittar ner i en brunn med skylten ”Världens farligaste djur”. I botten på brunnen finns en spegel. Barnet är en ättling till slavar som med våld fördes till en annan kontinent, han eller hon lever i ett samhälle som fortfarande behandlar samhällsgruppen barnet tillhör sämre. Att lasta detta barn för mänsklighetens orättvisor är fullständigt befängt. Problemet är sociala relationer.

För att underbygga idén om teknologins förbannelse använder man sig av en annan misantropisk myt, den om att vi människor av naturen är lata. Vi uppfinner nya sätt att göra saker på för att vi egentligen inte vill arbeta alls. Men människan är inte lat av naturen, det är bara det att hon är så pass vis att om väljer att göra något på ett enklare sätt om hon kommer på ett sätt att göra det. Tyckte man det var ett tråkigt sätt kunde man låta bli. Marx ansåg att det är kreativiteten som skiljer oss från djuren. Dessutom njuter vi av vår kreativitet, så länge vi själva har kontroll över vår tid, våra redskap och materialet vi arbetar med. När vi inte har den kontrollen blir vi alienerade från vår kreativitet och därmed vår mänsklighet. Då skyr människan arbete och föredrar att vara lat. Viklund skriver sin artikel på grund av sin medfödda kreativitet, liksom den som har fiske, trädgård, snickeri, smide eller matlagning som fritidsintresse.

Nu tror jag dock att stenåldersmänniskan till stor del var alienerad från sitt arbete, inte av social kontroll utan av naturens stränga kontroll. Att arbeta var en fråga om liv och död, och en förlängd torrperiod kunde vara katastrofal för bushfolken. Det var knapphetens tider, och denna knapphet används än idag för att legitimera hierarki. Föreställningen gåt ut på att om resurserna är knappa i förhållande till behoven, så det kräver social kontroll för att inte stridigheter skall utbryta om dem, alltså Hobbes ”allas krig mot alla”. Men idag finns den möjligheter att ta oss bortom knappheten, vi i väst lever redan i den idag, vi har till och med trätt in i överkonsumtionens sorgliga värld. Vi konsumerar och producerar så till den milda grad att vi blir psykiskt sjuka och utbrända av det. Och tvärtemot den allmänna uppfattningen om födotillgångens knapphet så är den fullt tillräcklig för hela mänskligheten, svält är som oftast inte bara ett naturfenomen utan även ett socialt fenomen. Etiopen exporterade mat även under svältkatastrofen på 80-talet. Vi lever i överflödets tidsålder, där vi skulle kunna minimera otillfredsställande arbete och maximera det tillfredsställande.

Godtar vi inte myterna om stenålderns lyckorike, teknologins förbannelse, människans lathet och resursknappheten, skulle vi kunna föreslå ett samhälle som både är teknologiskt högtstående och samtidigt icke-hierarkist. Då stöter vi på nästa mentala hinder. Teknologins anhängare ser antingen den sociala hierarkin som alldeles förträfflig, eller så ser man den som olycklig men oundviklig på grund av teknologins påstådda ”natur”. Är man anhängare av ett jämlikt samhälle likt den myt som finns om stenåldern är man vanligtvis teknologifientlig. Något verkar hindra oss att acceptera några andra möjligheter. Människor har en tendens att se den världen de lever i som den enda egentligt möjliga, vilket inte är så konstigt, då det är den vi har personlig erfarenhet av, den som vi sedan barnsben fått lära oss är det ”normala”. Att då föreslå att vi kan dela på resurserna och dess överflöd på samma jämlika sätt som bushfolket, och inte kommunismens statsdiktatoriska sätt, framstår då som vansinnigt. Till och med vansinnigare än att föreslå att vi skall montera ned hela industrisamhället och flytta tillbaka till grottorna och slätterna.

Det handlar också här om ytterligare en myt, den om att det bara finns ett vettigt val att göra mellan ojämlikhet och jämlikhet. Som fredsforskningens grundare Johan Galtung skriver, så görs det enklast genom att framställa det som om det finns två val: hierarki och anarki. Målar man sedan det senare tillräckligt svart så framstår det som om det bara finns ett alternativ, och att påstå något annat är tas då som galenskap, eller i bästa fall som flummig naivitet. Anarki förlorar sin etymologiska grund och likställs med kaos; hierarki förlorar även sin och får istället betydelsen ordning. Vill vi ha kaos eller ordning? Klart man vill ha ordning. Men det kräver inte mer en än snabb blick på dagens värld för att se att det är den ojämlikhet som oundvikligen följer av hierarki som är grunden till fattigdom, svält, krig, kriminalitet, korruption, barnarbete och annat elände – eller kort sagt sådant som över huvud är klara tecken på kaos.


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket