Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-01-24
Pöbeln är tillbaka!

Förra veckan fick jag tips från en bekant att se på dokumentären ”Jävla politiker!” i Dokument inifråns regi på tvåan. Den skulle ta upp den senaste tidens folkliga protester mot alla nedskärningar ute i landet. Och det gjorde väl programmet, men sällan har man skådat en dokumentär som så totalt har missat hela grejen.

Jag missade första sändningen och fick ta söndagsreprisen. Satte mig förväntansfullt i soffan med chips och dipp. Programmet börjar med att konstatera att bilden av svenskarna som ett fogligt folk i inte stämmer – vi protesterar mer nu än vi gjorde på 70-talet. Man konstaterar också att alla dessa protester inte fått så mycket uppmärksamhet. Mina förväntningar är på topp, här skall det svenska folkets engagemang äntligen visas upp.

Besvikelsen blir därför stor när det visar sig att programmet är en total sågning av detta folkliga uppror. Först skjuter man in sig på att i flera fall så har protesterna följts av hotelser, även dödshot, mot politiker. Så journalisten far ut i landet och ställer olika protestledare till svars för hoten. I Bollnäs kastar han sig över proteströrelsens åsikt att flytten av stadens akutsjukvård kan leda till att människor dör. Ett fullt rimligt argument kan tyckas, men i hans ögon blir det till uppvigling, då det kan tolkas som att politiker är hänsynslösa när det gäller medborgarnas liv, och därmed blir lovligt villebråd.

Det blir riktigt bisarrt när han frågar sig hur det står till när folk inte respekterar vad han beskriver som demokratiskt fattade beslut. Resonemanget tycks vara att har vi väl valt politiker så får vi låta den bestämma. Sitt och håll käft i fyra år. De protesterande beskrivs som också ovilliga att ”inse helheten”, och det kan man tydligen bara göra om man går med i ett parti, vilken svenskarna inte vill.

Sedan jämförs protesterna idag med protesterna på 70- och 80-talen genom att se vad protesterna handlar om. Idag är det ”vård, skola omsorg” hemmavid, förr var det stora frågor om kärnvapen, krig och svält ute i vida världen. Jag vet inte vart han vill komma, men den lokala karaktären på frågeställningar understryks så till den grad – ”vårt, vårt, vårt” – att jag får intrycket att han vill jämföra en egoism av idag med en tidigare solidaritet.

Bilden som ges av det protesterande folket kan alltså sammanfattas som ilsket, irrationellt, okunnigt och egoistiskt. Känns det igen? Jodå, visst är det beskrivningen av pöbeln! Den är tillbaka! Går vi tillbaka hundra år eller så ser vi samma reaktion från etablissemanget när den okunniga massan ville vara med och bestämma genom att få rösträtt. Programmet fulländas med den inkallade statsvetaren som varnar för ”totalt sammanbrott” om inte ”demokratins” spelregler efterföljs. Kaos hotar om inte massan kontrolleras!


Programmet hade kunnat bli så mycket intressantare om man lagt ett historiskt perspektiv på dessa händelser och inte tagit dagens system som det enda demokratiskt möjliga. Programmet frågar sig aldrig om den frustration och maktlöshet som folk känner faktiskt kan vara legitim. Ur ett frihetligt perspektiv känns detta folkliga engagemang givetvis bra. Att det rör lokala frågor och inte globala kan man hoppas leder till mer politiskt engagemang lokalt, där måste man ju ändå börja.

Det måste ändå understrykas att programmet hade en klar poäng. Förföljelsen av enskilda politiker var i många fall rent vidrig. Man måste vara på det klara med att det är ett system man slåss mot, inte enskilda individer. Den avhumanisering av dem som programmet visar på måste tas på allvar och undvikas. Annars oroar även jag mig för en tragedi.

Fokusen på politikerna gör att de här upproren sker mest med hjälp av demonstrationer och insändare. Båda metoderna har sina värden, men de kan också ses som en uppvisning av den egna maktlösheten. Metoderna är en vädjan från maktlösa till makthavare: ”- Vi kan inte göra något, ni måste göra det åt oss!”. För att komma någonstans måste man byta perspektiv, se att det är ett system man kämpar mot. Det inte kommunen kan erbjuda får man ta i egna händer - även om det kan tyckas som att medborgarna då får utföra sådant som samhället borde stå för. Men jag tror också att man behöver


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket