Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2005-02-19
Gränser och förståelse

Gränsöverskridande vänskap är sorgligt ovanligt i Israel, många judar kan leva hela sitt liv utan att ”behöva” ha med araber att göra. Omar, israelisk arab, och hans judiska vänner Avi och Yuval är dock härliga undantag – men samtidigt så gick diskussionerna upp i storm under vårt besök. Men det är något de räknar med, vänner är de ändå. Även de är engagerade i fredsarbete i någon form, Yuval genom sitt konstnärsskap och Avi i miljörörelsen. Att en miljökämpe skulle ge sin in i frågor som rör konflikten kanske låter märkligt till en början, men man måste förstå att konflikten påverkar allting i Israel.

Armén är en av de största miljöbovarna i Israel, men inte bara vad gäller miljöfarligt avfall. Murbygget leder visserligen till att värdefullt vatten blir förgiftat, men det slutar inte där. Mängder av olivträd har fällts i byggandet av den, och den hindrar inte bara människor att förflytta sig, utan även vilda djur. Avi är en av de ledande drivkrafterna i miljöorganisationen Green Action. De och den israeliska grenen av Jordens Vänner (”Friends of the Earth”) är de enda organisationerna som vågar beröra konflikten, de större undviker den för att inte stämplas ut som arabvänner.

Efter en måltid hos vår värd Omar som på arabiskt vis förvandlar magen till ett klot, tar hans vän Yuval med oss till sin ateljé. Han berättar sin familjesaga som är helt fantastisk. Hans familj flyttade från Marocko till Palestina redan 1830, långt före sionismens idéer om att skapa ett eget land för judarna. De anlände först till Haifa, och efter att ha bott på olika platser slog de sig till slut ned i Jaffa, idag en förstad till Tel Aviv, egentligen är de helt ihopvuxna.

Barnbarnet till immigranten arbetade sedan i slutet av 1800-talet som silversmed i Jaffa, och gjorde sig en liten förmögenhet. Möjligtvis var han påverkad av de sionistiska idéerna, för han köpte sig ett litet landområde ett par kilometer utanför Jaffa där han tänkte sig bygga en judisk by. Hans eget hus, som förstås var det första, räknas nu som Tel Avivs äldsta och finns fortfarande kvar.

Han köpte allt eftersom mera land, som han sålde vidare till andra judar. Landköpen är en intressant historia i sig. De gick till som så att man först bestämde ett pris, sedan fick köparen kasta en sten så långt han kunde. Där stenen landade utgjorde gränsen för landköpet. Snart byggdes också en synagoga och i början av 1900-talet en skola.

Skolan revs när araberna fördrev judarna från staden. Yuvals förfader flydde då till Bethlehem, där han till sin förvåning omfamnades av den lokale ledaren. Det visade sig att denne man en gång blivit hjälpt av Yuvals förfader när han som barn hade kommit till Jaffa för att sälja varor åt sin far. Han hade blivit rånad, och helt förtvivlad då han inte vågat åka hem av rädsla för sin far. I sin förtvivlan hade han knackat på en dörr för att få lite mat. Yuvals förfader hade då hjälpt honom och gett han pengar för det han förlorat. Nu var barnet som blivit ledare som var den som hjälpte – familjen stannade i hans hus i tio år.

Denne byggherre skrev sedan ned sin och hans familjs livshistoria i en bok. Yuval läste några rader ur slutet av boken, som skrevs på 1930-talet. Sionismen var nu stark bland judarna, och allt fler kom från framförallt Europa. Boken är en varningssignal som tyvärr ingen lyssnade på. Han förklarar här att det viktigaste som judarna står inför är att komma överens med sina arabiska grannar, vilket betyder lära sig deras språk och ders kultur. Araberna har levt här i generationer, och som grannar krävs denna respekt för att få det att fungera. Det är just detta som de europeiska judarna enlig boken inte förstod. Och de judar som kan arabiska idag kan inte ens räknas i procent.

Oförståelsen beror helt klart på bristen på kommunikation mellan grupperna. En mur mellan Israel och Palestina gör förstår saken än värre. Dessutom sprider sig detta tänkande alltmer i det judiska samhället. Det judiska grannskap som gränsar till Omars område bestämde sig för att även de minsann skulle ha en betongmur. Att organisera människor under förtryck och i fattigdom är aldrig lätt, så även i Lod. Men den här gången var det för mycket för invånarna. De samlade sig och gick till domstol och fick muren olagligförklarad. Det som byggts av den står dock kvar, och många tror att bara lugnet har lagt sig, så fortsätter arbetet med den.


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket