Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2002-04-26
Afghanistan - Amerikanarnas Jihad

För några månader sedan påbörjades Amerikas krig mot världsterrorism. Vi har läst om det i tidningar, set det på TV och hört om det på radio. Dock är det ändå inte en helhetsbild av detta krig som våra medier har visat oss. Den bild vi har fått se är när terrorn angriper det öppna samhället USA, som resulterade i kriget mot terrorismen. CNN och andra världsmedier har visat oss en bild som liknar Pearl Harbor. Men dådet mot World Trade Center var inte början på kriget, nej, detta kriget har pågått i decennier. Detta var inte Pearl Harbor...

     USA har, ungefär sedan 50-talet, ansett sig ha makten över bandet mellan nationerna som sträcker sig från Lybien till Afghanistan, vilka är väldigt oljerika och därför väldigt viktiga för USA. Men i Afghanistan fanns det en hake, den Afghanska regimen var stöttad av Sovjetunionen. Afghanerna var i praktiken helt på Sovjets sida och hade traditionellt nära och vänskapliga kontakter med den mäktige grannen.

     USA vågade sig inte på ett direkt anfall mot Sovjet, utan började runt 1973, tillsammans med shahen av Iran, att muta och pressa den dåvarande ledaren i Afghanistan, Muhammed Daud. Detta gjorde man i syfte att reducera Sovjets inflytande på landet. 1975 inleddes en allians mellan Afghanistan, Iran, Pakistan och Turkiet, stöttat av USA. Muhammed Daud fick 2 miljarder dollar i ekonomiskt stöd när de anslöt Afghanistan till deras allians.

     Daud började nu gradvis lösgöra sig från PDPA (Folkets Demokratiska Parti) sporrad av Iran och USA som ställde detta som krav för att betala ut biståndet.

     Som ett svar på detta störtades Muhammed Daud den 24 april 1978 av PDPA och deras anhängare i armén. Kallakrigsförespråkarna, som nu förlorade största bundsförvant och utpost i området kring den sovjetiska gränsen, kunde nu bara iaktta Afghanistan ännu mer lystert än tidigare. USA vägrade dock att lägga ner kampen om Afghanistan och blandade sig ännu mer energiskt i Afghanistans inre angelägenheter genom att locka Mujaheddin-rebeller till uppror trots att några av dem, i februari samma år, hade kidnappat USA:s ambassadör i Afghanistans huvudstad Kabul. Gruppens ledare hade gjort sig känd genom att hälla syra i ansiktet på kvinnor som vägrade bära slöja. Hans namn var Gulbudin Hekmatyar. Detta stoppade inte USA att överösa denna man med stora biståndsbelopp för att strida mot den sovjetstödda regimen i Afghanistan. USA:s begär efter olja och antikommunistiska politik övervägde alltså för att stödja fundamentalistiska människoförtryckare, som i vår tid kallas ''skrämmande'', ''ond'', ''fascist'' och ett ''absolut diktatorsämne'' av tjänstemän inom CIA och utrikesdepartementet.

     Bara några månader efter kuppen som PDPA gjort i april inledde Mujaheddin ett gerillakrig mot regeringen, och genom ett antal statskupper utökade de sitt inflytande i Sovjets lugna bakgård Afghanistan.USA uppmanade den Afghanska regimen att inte ingripa militärt i situationen. Medan CIA smått började beväpna afghanska landsflyktiga i Pakistan. Den Afghanska regimen såg detta som en oerhörd chutzpah (fräckhet) från USA's sida.

     I mars 1979 åkte Taraki, den dåvarande ledaren i Afghanistan, till Moskva för att pressa sovjet att skicka marktrupper till Afghanistan för att stoppa Mujaheddin-rebellerna. Han lovades militär hjälp, men inga marktrupper. Trots detta började sovjetiska marktrupper anlända till Afghanistan i december samma år. Av vilken anledning har varit avsevärt omdiskuterad.

     President Carter förkunnade, i början av 80-talet, att de områden kring persiska viken, nu hotades av sovjetiska marktrupper och att USA skulle göra allt för att försvara området.

     Han kallade den sovjetiska handlingen ''det största hotet mot freden sedan andra världskriget''.

     Men jag själv tror att det han egentligen menade var ''det största hotet mot global kapitalism någonsin''.

     Dagstidningen Muslim i Pakistan skrev såhär om USA:s inblandning i Afghanistan ''Washington verkar inte vara på humör för att försöka få till en tidig lösning på ett krig vars fördelar USA skördar, utan någon förlust av amerikanska soldater''.

     Läget i Afghanistan var varje kallakrigsförespråkares dröm. En egen armé med legosoldater, styrda av CIA och Pentagon, som ständigt stod i direkt konfrontation med ''ondskans imperium'' i öst.

     Allt var bäddat för tolv långa år av den mest fasansfulla sortens krigsföring. USA var fast beslutna att göra detta till sovjets Vietnam. Och trots att Mujaheddin sköt ner civila trafikplan och placerade bomber vid Kabuls flygplats, kunde ordet ''terrorist'' inte komma över läpparna på ämbetsmännen i Washington när de talade om sina allierade och skyddslingar. Detta var alltså skruplerna hos kalla krigets antikommunister under det sena 1900-talet.

     Under 1980-talet hävdade Sovjetunionen att ingen lösning på konflikten kunde nås innan USA och andra nationer slutade stödja Mujaheddin. USA i sin tur krävde att sovjet först skulle dra tillbaka sina trupper från Afghanistan.

     Slutligen drog Sovjetunionen tillbaka sina styrkor, uppskattningsvis 115 000 soldater, den 15 maj 1988. Sovjetunionens president Mikhail Gorbatjov försökte övertala USA att sluta transportera vapen till Afghanistan och ett eldupphör mellan de båda parterna. Båda förslagen ratades av Bush-administrationen.

     Tillslut löstes regeringen i Kabul praktiskt taget upp. Regeringen hade stått mitt ibland upplopp och revolter. Afghanistan som hade varit ett självständigt land sedan mitten 1700-talet intogs av gerillatrupperna. Mujaheddin införde direkt förbud mot alla icke-muslimska grupper, förbud mot alkohol och att kvinnor inte kunde bege sig ut på gatorna utan slöja. Överträdningar straffades med prygel eller offentliga avrättningar.

     I februari 1993 sprängde en grupp människor från mellanöstern WTC i New York i luften. De flesta var Mujaheddin-veteraner. Andra Mujaheddin-veteraner utförde lönnmord i Kairo, bombattentat i Bombay och blodiga uppror i Kashmir. Detta var de ''frihetskämpar'' som USA stött till makten i sitt mål att kontrollera de oljerika områdena i Afghanistan och reducera Sovjetiskt inflytande i dessa områden.

     Idag hör vi om hur USA har befriat Afghanistan. Visst, USA har befriat Afghanerna från talibanerna men den frihet som nu USA ger dem, berövade också USA och Mujaheddin-rebellerna från den afghanska befolkningen för 20 år sedan. Det var faktiskt så att när den kommuniststödda regimen tillträde 1979 så genomdrevs förändringar som till exempel: skolgång för alla barn, frigörelse av kvinnorna, sociala reformer osv. I maj 1979 uttalade sig den brittiske statsvetaren Fred Halliday såhär: ''Förmodligen har mer ändrats under det sista året än på de tvåhundra år som gått sedan staten bildades''.

     Men när USA väl hjälpt Mujaheddin till makten, så bromsades denna utveckling igen. Men nu, i vår tid, så hävdar Amerikanarna att de har befriat den afghanska befolkningen och skyddat demokratin. Men på 70-talet då, brydde man sig om den Afghanska befolkningen då? I en hemligstämplad rapport från USA:s utrikesdepartementet står det såhär: ''USA:s största intresse är att den Afghanska regimen skall falla, oaktat vilka bakslag det än kan innebära för framtida sociala och ekonomiska reformer i Afghanistan''. USA brydde sig alltså inte ett dyft om den afghanska befolkningen utan bara om att störta regimen och reducera de kommunistiska krafterna i Afghanistan. Längre ner i rapporten läser man: ''Störtandet av Afghanistans demokratiska republik ska visa resten av världen, i synnerlighet tredje världen, att ryssarnas uppfattning om att historiens oundvikliga utveckling mot socialism inte är riktig''. Antikommunismen var alltså viktigast. Vilka följder det afghanska folket kunde få spelade ingen roll, det viktigaste var att motarbeta kommunismens expansion.


Linus Tapper



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket