Nätverk för
Fred och Rättvisa

Framsidan  Tidningen  Nätverket    Kalendarium
Afghanistan    Palestina    Irak   


2002-04-23
Våld kostar - för alla

Den 12 till 14 april samlades närmare hundra personer på Handels i Göteborg för att delta i ett seminarium om ickevåldets möjligheter. Det var minst sagt en märklig miljö att anordna det på men anledningen var god - anmälningarna var över förväntan och man hade vuxit ur de ursprungliga lokalerna.

Först ut var Stellan Vinthagen, plogbillsaktivist och knuten till Padrigu som var med om att arrangera seminariet, som berättade om ickevåld i globaliseringsrörelsen. Han pekar på att det finns exempel på småskaliga och välplanerade aktioner i civil olydnad men ickevåldstänkandet har inte - i alla fall inte ännu - blivit någon massrörelse.

Enligt Vinthagen så är globaliseringsrörelsen en storskalig rörelse som visserligen till större delen är uppvisar ickevåld genom en uppsjö av metoder men det finns också mindre grupper med våld som strategi.

Gandhi sökte aktivt ickevåld

Mohandas Karamchand Gandhi såg ett problem med det europeiska pacifistiska rörelsen där man inte bara tog avstånd från våld utan även undvek det. Hans version var ett aktivt ickevåld, där det inte handlar om att undvika konflikter utan att ge sig in i dem. Vinthagen ser att Gandhis koncept har spridit sig över världen och så även hans teori om att medlen man använder för att nå målet är fröet man sår för framtiden - fred kan endast uppnås med fredliga medel.

Vinthagen menar att den traditionella synen på politik håller på att förändras. Från att tidigare ha betraktats som något som sker inom en nations gränser har hål skapats av företag, miljöhot, kriminella men även av globaliseringsrörelsens aktivister. Arbetarrörelsens ansåg att politik hörde parlamenten till medan globaliseringsrörelsen anser att man hittar politik överallt.

Alla fascineras av våld

Bristen på teoribildning när det gäller ickevåld var ett återkommande tema under seminariet. Jørgen Johansen, mångårig fredsaktivist knuten till Tromsø Universitet, räknade upp de flesta nordiska fredsinstitutens arbete och konstaterade att den "fredsforskning" som bedrivs handlar om vapenexport, sammanställning av antal krig och antal döda, hur strukturellt våld ser ut och så vidare. Alltså snarare studier om krig och inte fred.

Orsaken till att freden kommer i skymundan verkar oklar men det verkar finnas en fascination av våld hos både producenterna av forskning och konsumenterna av den. För någon brist på konflikter där ickevåld används som strategi finns inte. Det finns också en ovilja från regeringars sida att träna sin befolkning i ickevåld. "En konspiration?" frågar Johansen halvt på skämt, halvt på allvar.

Temat för Johansens föredrag var ickevåld i revolutionära rörelser, där han valt att studera den sista delen av 1900-talet. Han pekade på att antalet stater ökat från 50 stycken 1945 till närmare 200 i dag. Denna ökning av stater har skett på mycket olika sätt. Det kan ske utan vapenskrammel kring förhandlingsbordet, genom att beväpnade grupper tar över makten, avtal där båda grupper besitter vapen men som aldrig användes eller en revolution utan vapenmakt.

Möt den nye ledaren - samma som den gamle

Johansen liksom Vinthagen följer Gandhis tes att medlen påverkar målet. Ser man det historiskt så har det funnits fler goda resultat från revolutioner med ickevåld jämfört med väpnade revolutioner, som ofta slutar med att den väpnade gruppen övertar staten bara för att skapa en ny diktatur. Det tycks finnas vissa föreställningar kring våld och ickevåld, där man visserligen föredrar det senare men övergår till det förra efter några få försök. Av någon anledning finns det ett tålamod med våldsanvändning, där man kan kämpa i årtionden med vapen i hand medan man ofta ger upp ickevåldsstrategin efter en kort tid.

Samtidigt är sambandet mellan ickevåld och ett gott resultat inte självklart, vilket revolutionen i Iran 1979 visar. Shahen blev avsatt med revolutionärernas ickevåld , 1 800 dödade icke att förglömma. Det betyder naturligtvis inte att ayatolla Ruhollah Khomeini var pascifist utan att han var en skicklig politiker insåg att en väpnad revolution inte hade varit möjlig. Även om en revolution sker utan vapen, och ett demokratiskt styre inrättas, finns det begränsningar i friheten. När en revolution är genomförd kommer Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken och kapitalismens logik tar över.

Johansen har sett att strategin med ickevåld i revolutioner sällan har någon teoretisk grund, utan det sker spontant. Därför anser han att man inte kan fortsätta att älta Gandhi utan att det finns ett behov att studera vad som händer i konflikter som bedrivs med ickevåld. Det gäller också de goda exemplen, exempelvis så leder 85 procent av etniska konflikter inte till våld. Världens länder lägger enorma summor på att utveckla vapen - Johansen säger att vi behöver göra samma sak med utvecklingen av ickevåldsmetoder.

Mathews fick inte fredsmäklarna att tala

Dylan Mathews vid Oxford University fick uppgiften att söka efter positiva exempel på konfliktlösning som en del av Storbritanniens satsning på utveckling av preventiva åtgärder mot krig. Han skickade ut 250 förfrågningar till organisationer och individer världen över och fick av dem 400 svar. Trots den överväldigande responsen så upptäckte Mathews att det var svårt att få fredsmäklarna att tala - troligen en av orsaken till att det finns så få böcker som behandlar de positiva exemplen.

Fredsmäklarnas tystnad tolkar Mathews som blygsamhet, för dem handlar det inte om uppmärksamheten. Att sätta fredsmäklarna på pedistal är också att säga att de är annorlunda. Mathews är noga med att understryka att man aldrig får underskatta "vanligt folks" förmåga till konfliktlösning.

Ett annat stort problem är att det inte finns någon utarbetat metodologi kring positiva exempel. Det blir svårt att motivera för myndigheter att satsa pengar på något som man nästan bara har praktisk kunskap kring. Att samla goda exempel är nödvändigt för att människor skall våga satsa på konfliktlösning, plus att man genom dessa kan få "recept" på lyckade interventioner.

Den militära insatsen i Bosnien kostade 10 miljarder dollar

Militära interventioner är oerhört kostsamma, exempelvis så kostade den fredsbevarande militära insatsen i Bosnien 10 miljarder dollar. Därför kan kostnadseffektivitet vara ett bra argument för konfliktlösning - Mathews berättar att Storbritannien helt enkelt inte längre anser sig ha råd med storskaliga insatser militära fredsstyrkor. Bland de 50 exempel som tas upp i hans bok War Prevention Works börjar prislappen på runt 2 500 dollar.

Vad fredsmäklare och konfliktlösare enligt Mathews borde satsa på är samarbete med frivilligorganisationer av olika slag. De har ofta varit i regionen under lång tid och skapat sig en plattform och kännedom om förhållandena. De är relativt stora, vilket betyder att de har resurser att satsa på konfliktlösning. Just detta är på väg att ske, i alla fall i Norge och Sverige, som enligt Mathews "är ljusår före andra länder".

Anordnade gjorde Svenska Freds, Kristna Freds och institutet för freds- och utvecklingsstudier, Göteborgs Universitet (Padrigu).


Mattias Linder
mattias@rmproductions.cc
Mattias Linder
Mattias Linder



Senaste artiklarna
Spöksonaten och flyktingpolitiken (2012-04-27) Agneta Pleijel

Inför studieupptakten den 6 februari (2012-01-09) Tommy Josefsson

Ogaden - det glömda folkmordet (2011-12-14) Ingemar Gustafsson

Apropå EAPPI och Reut Sadaka (2011-04-20) Åke Widfeldt

Inspirationsmöte kring idén om internationell saluhall i Borås (2011-02-07)

Barn på flykt (2010-08-09) Ingemar Gustafsson

Björn investerar i hållbar utveckling i Nepal (2010-05-12) Anders Hjorth

Kalendarium


404 Not Found

Not Found

The requested URL /external/calendar-nffr.asp was not found on this server.

Debatt



Fattiga länder måste få ha hållbar tillväxt - med social utveckling! (2010-03-16)
Anders Hjorth

GÄLLER INLÄRD EGENOKUNNIGHET VID MIGRATIONSVERKET? (2008-11-26)
Jan Åberg

Vettlöshetens triumf (2008-09-13)
Tryggve Emstedt

Tobias tummetotten Billströms nya lag om arbete (2008-04-01)
Tryggve Emstedt

Regeringens ”hål i huvudet-politik” (2008-03-12)
Tryggve Emstedt



Nätverk för Fred och rättvisa | Sjuhärads fria tidning | Redaktionen: redaktionen@fredochrattvisa.org         Om nätverket